MALMÖ.. – Allt hände i Malmö, säger Louisa Lyne.
Det var när hon flyttade dit som hon insåg att hon ville satsa på att sjunga på jiddisch, ett judiskt språk från Östeuropa.
– Jag trodde aldrig att det skulle bli så stort när jag började. Det var en bisyssla som nu blivit en nisch och en konstform att hitta mitt eget uttryck i.
De senaste somrarna har hon tagit kurser i jiddisch och utvecklat de speciella sångteknikerna. Hon har också medverkat i kurser i klezmer som är den musikstil som hon sjunger till. Men det var egentligen musikalartist Louisa skulle bli, något som hon är utbildad till och fortfarande arbetar med. Hon erkänner att det nya intresset litegrann har tagit udden av musikalandet.
– Man får bredda sig när man arbetar som frilans, och samtidigt vara selektiv med vilka jobb man tar.
Louisa Lyne kompletterar också sina uppdrag med att undervisa i dans på diverse dansskolor.
När Sydsvenskan träffar henne har hon just kommit tillbaka till Malmö efter ett besök i Härnösand, där hon växte upp.
– Det är jätteskönt att hälsa på där hemma ... på äldre dar, får man säga så när man fyller trettio? Det är ett lugnare tempo där, en stadsbuss kan stanna mitt på gatan och fråga om man ska med.
Louisa Lyne hade en plan klar för sig redan på gymnasiet. Under utbildningen fokuserade hon på dans, ”det var inte min starka sida på den tiden” förklarar hon. Det behövdes för att komma in på en musikalutbildning. Musikaliteten däremot fick hon med sig från början, med två föräldrar som är musiker.
– Det har alltid varit mycket musik hemma, jag lärde mig mycket genom att lyssna och härma och fick på det viset bra gehör. Men när det var dags att lära sig noter så vägrade jag. Det var väl något slags revolt som jag senare fick ångra.
Hon kom in på en musikalutbildning i Göteborg och det var där som hon först kom i kontakt med jiddisch och klezmer. Hon berättar att många antar att hon är judinna.
– Men man behöver ju inte vara från Kuba bara för att man dansar salsa. Det som jag fastnade så otroligt för är det dramatiska. Jag är en teatralisk människa och det är en teatralisk musikstil.
Teaterintresset ledde henne vidare till London och en ettårig utbildning vid Mountview Academy of Theatre Arts. Men nu blev det inte någon tid över för bisysslor. Jämfört med det svenska skolsystemet så var det engelska krävande.
– Det var kul men det var jobb, jobb, jobb. Kom man för sent till dagens första lektion så var man inte välkommen resten av dagen. Man blev disciplinerad, för att behålla sin plats var det ”learn it or loose it” som gällde.
Efter utbildningen blev hon engagerad i en teaterproduktion i Lund. Tanken var att återvända till London, men nya arbetstillfällen dök upp och istället blev det ”London – The musical” – i Stockholm. Och sedan en flytt till Malmö.
– När jag kom hit var jag sliten och smått deprimerad, men i Malmö blossade jag upp igen.
Det var då hon satsade ordentligt på att sjunga på jiddisch, vilket flera somrar lett henne tillbaka till London för kurser vid Jewish music institute.
– Det är roligt att popularisera den här musiken. Oftast är det traditionella folkmelodier som jag sätter min egen prägel på när jag sjunger, säger Louisa Lyne.
Trots att jiddisch är ett minoritetsspråk med många äldre talare så verkar en ny publik uppskatta vad hon gör, något hon fick bevis på under Kulturnatten i Lund.
– Innan vi började var lokalen halvfylld, sedan slogs ljuset av och vi fick starka spotlights på scenen. Jag kunde inte se publiken men man hörde på applåderna att den växte efter varje låt. När ljuset tändes var lokalen fylld. Det var en härlig spelning.
I somras turnerade hon i Norrland och det börjar komma förfrågningar från festivaler ute i Europa. I vår ska hon medverka i produktionen av ”Chess” på Århus teater och hon har precis varit i studion och spelat in sin första skiva tillsammans med ”Di yiddishe kapelye” som består av violin, cello, kontrabas, accordion samt gitarr.
– Det är lite mindre ”ompa” än vad man vanligtvis förknippar med klezmer. Stråkigt men inte tråkigt.