Hon fann värme i kylan

Slavica Jeftic anländer med sina båda tvillingflickor, Katarina och Karolina, efter en mödosam resa från ett krigshärjat Bosnien. Andedräkten står som ett moln omkring henne när hon stiger av bussen.

Slavica Jeftic ska äntligen få återförenas med sin man och yngste sonen Davor Sikljan som kommit sex månader tidigare.

Här ska hela familjen börja ett nytt liv tillsammans. Återförenade, men likväl flyktingar och invandrare i ett främmande land där allt ska läras på nytt.

Kylan till trots så är det värmen som är det bestående intrycket av detta första möte med ett vinterkallt Sverige.

– Alla vi träffade var så vänliga. Överallt fick vi hjälp, säger Slavica Jeftic och lutar sig tillbaka i soffan.

Blicken försvinner ett ögonblick ut genom vardagsrumsfönstret och skärskådar den gråmurriga Malmöhimlen innan hon fortsätter.

– Vi kände oss verkligen välkomna och det var en fantastisk känsla efter allt vi hade gått igenom. Vi hade fått lämna allt, hem, släktingar och vänner, men här föddes hoppet på nytt.

Lite senare fick familjen en egen lägenhet i det lilla samhället Ersmark utanför Skellefteå.

– Där var vi nog de enda flyktingarna och jag minns hur folk kom fram och pratade med oss. De tog hand om aoss som små valpar, fyller sonen Davor Sikljan i som menar att det här bemötandet blev avgörande för hela den fortsatta tillvaron i Sverige.

– Idag tror jag inte att lika många flyktingar känner sig så välkomna som vi gjorde.

Davor Sikljan var tio år när de kom till Skelleftå och han lärde sig svenska snabbt med Västerbottendialekt. Lite trögare gick det för Slavica Jeftic.

– I början frågade jag Davor hela tiden vad alla ord betydde, så han blev jättetrött på mig, säger hon och blinkar till Davor.

Efter ett par år bestämde sig familjen för att flytta söderut och hamnade i nordskåns­ka Lönsboda. Lite senare flyttade man till Malmö där Slavica Jeftic hade vänner från det forna Jugoslavien.

Sedan dess är hela familjen Malmöbor, även om Slavica och hennes man gått skilda vägar.

– Nu vill jag inte flytta mer, konstaterar hon. Vi har skapat ett nytt liv här med många vänner och ett socialt nätverk.

För fyra år sedan träffade hon sin nuvarande man Cvijetin som kom från en by utanför Belgrad och passande nog hade samma efternamn som Slavica. Efter en intensiv sommar bestämde de sig för att gifta sig och Cvijetin flyttade till Malmö.

Så än en gång började ett nytt liv för Slavica Jeftic och familjen utökades med två bonusbarn, Nevena och Jelena.

Nu fattas bara ett jobb. Slavica Jeftic är utbildad kemist men har mestadels arbetat som receptionist på olika företag. Senast jobbade hon som hotellreceptionist på Pallas Hotell på Gamla väster. Ett arbete som hon trivdes mycket bra med, men som tyvärr tog slut när hotellet byggdes om.

Närmast hoppas hon kunna börja en utbildning till kallskänka.

– Ja, jag har ju lagat mat i trettio år så det ska väl inte bli några problem, tycker hon.

Hon beskriver sig som optimist och tycker bara det är positivt att fylla 25 år en gång till. Livet börjar så att säga om ännu en gång. Födelsedagen firar hon med fest i hyrd lokal där det givetvis kommer att dansas till inpå småtimmarna.

Nationell dans, eller folkdansen kolo från hennes gamla hembygd, är ett stort intresse ända sedan tonåren.

Apropå optimist, så vill Davor gärna ge sin mamma en alldeles särskild hyllning.

– Hon är mästare på uppfostran! Jo, det är sant. Hon var ensamstående med mig och mina systrar när vi var tonåringar och det var verkligen inte enkelt. Vad vi än gjorde, så hittade hon en lösning. Hon är en riktig kämpe!

Slavica Jeftic blir röd om kinderna och får svälja ett par gånger.

– Det här har jag aldrig fått höra tidigare.

En bättre födelsedagspresent kan en mamma knappast få.