Går du till roten med en rot?
– Ja, jag forskar inom avdelningen för livsmedelsteknologi på Lunds tekniska
högskola, LTH, och de har projekt som går ut på att hjälpa människor i olika
länder. Projektet i Bolivia handlar om att återlansera viktiga grödor som
inte längre används i människors matkonsumtion.
– Yacon-roten, vars kostfibrer jag forskar om, växer i de tropiska delarna av
Bolivia och innehåller bland annat komponenter som kan bidra till att
motverka tarmcancer, berättar Alejandra Castro på telefon från sin hemstad
Cochabamba i Bolivia där hon nu tillbringar tre månader för att skriva de
vetenskapliga artiklarna till sin doktorsavhandling.
Hur hamnade du i Sverige?
– När jag läste till livsmedelsingenjör vid San Simon-universitetet här fick
jag ett stipendium för forskarstudier i Lund genom ett samarbetsprojekt
mellan Sverige och Bolivia. Jag hade alltid velat åka till ett annat land,
men var lite rädd för att åka så långt bort från min familj. I september
2007 kom jag till Sverige.
Vad var ditt första intryck av Sverige?
– Jag tyckte att det var lite kallt och undrade om det skulle bli bättre. Jag
hade hört att folk skulle vara blyga men de var trevliga och intresserade.
Mitt största bekymmer var att inte kunna bada i havet, men i juli åkte jag
till stranden i Haväng och där var vattnet väldigt fint.
Hur var din uppväxt i Cochabamba?
– Jag har en väldigt stor familj med 16 kusiner och vi brukade ofta leka i min
mormors hus. Jag har fina minnen från min barndom och tycker att mina
föräldrar influerade mig på ett bra sätt. Min mamma är förskollärare och min
pappa pensionerad officer. Jag gick i katolsk flickskola och när jag var 12
började jag intressera mig för musik. Jag och min syster tog musiklektioner
och jag spelade först mandolin men bytte över till gitarr. Jag har alltid
intresserat mig för konst och skulle gärna vilja måla tavlor. Nu sjunger
jag, spelar gitarr och skriver egna låtar.
Varför valde du att läsa till livsmedelsingenjör?
– Jag hade svårt att bestämma vad jag skulle välja men har alltid varit
intresserad av matte och kemi.
Hur träffade du din man Lars?
– Han undervisar och forskar på LTH. Först var vi bara vänner men jag föll för
hans omtänksamhet och personlighet. Han gillar också musik och spelar gärna
irländsk musik så vi brukade gå på spelningar tillsammans. Sommaren 2010
gifte vi oss i Domkyrkan i Lund.
Vad är det svåraste med att vara forskare?
– Det kan vara svårt att planera sitt liv och att komma hem i tid. Ibland
planerar man experiment eller att få information men så funkar det inte. Det
påverkar ens känslor mycket och man får tänka om.
Och det roligaste?
– Det är kul att jobba med folk som har andra åsikter än en själv, men som man
ändå måste samarbeta med. Och det är väldigt tillfredställande att nå
resultat.
Du lägger fram din avhandling i december i år. Hur ska du fira?
– Mina föräldrar har inte varit i Sverige men de kommer till min examen. Det
är tradition i Lund att först försvara sin avhandling och sedan ha en middag
och fest för kollegor och vänner. Jag tycker att det är en trevlig tradition
som jag gärna vill följa.
Har du tid att ägna dig åt musik nu när du forskar?
– Ja, jag skriver sånger och spelar gitarr. Jag är influerad av irländsk musik
och håller på att lära mig traditionell irländsk dans. Det är roligt
eftersom jag kan öva med min man. Vi tycker också om svensk folkmusik och
åker ofta på festivaler.
Hur ser framtidsplanerna ut efter avhandlingen, vill du bo kvar i Sverige?
– Jag vill gärna få ett jobb med undersökningar inom industrin, men kan tänka
mig andra alternativ också. Jag vill bo i Sverige, det är svårt att få jobb
i Bolivia och jag har familj i Sverige nu.
Hur firar du födelsedagen?
– Med min familj här i Bolivia. Mamma kommer baka en kaka och göra min
favoriträtt lasagne. Det är väldigt traditionellt här, även om jag har min
egen familj nu tycker min mamma om att ta hand om mig.
När kommer du tillbaka till Sverige?
– I slutet av februari. Men först kommer min man och hans familj hit. Den 18
februari ska vi gifta oss igen här så att min familj får vara med.