Varför ville du bli konstnär?
– Jag visste det tidigt. Det låter klyschigt men när jag var liten tog jag
pappas gamla kamera och sedan ville jag bli fotograf, säger Malin E Nilsson,
som kommer från Örebro och bott i Malmö sedan 2008 då hon började på
Konsthögskolan.
– Jag gick mediegymnasiet och skolkade från de andra lektionerna för att kunna
gå dubbla fotolektioner. När jag var 20 sökte jag till fotolinjen på
Kulturama i Stockholm sedan har det bara rullat på.
– När jag sedan gick på Gamleby folkhögskola och läste gestaltande fotografi
insåg jag att jag kunde använda fotografiet i konsten. Innan dess ville jag
bli naturfotograf och åka till Yellowstone och fotografera gejsrar.
Fotograferandet är för mig ett intresse som har utvecklats.
Vad har du svarat dem som undrat vad du tänkte bli?
– Jag har inte brytt mig. Jag har ryckt på axlarna och svarat: Jag blir nog
nånting. Jag har förstått att jag måste ha något extra vid sidan om. Det
går inte att livnära sig på att vara fotograf och konstnär som det är just
nu.
Hur ser din konst ut?
– Fotot är basen och det jag utgår från. På Konsthögskolan har jag gjort en
del skulpturer i glas och brons. Jag är också intresserad av medicin och
idéhistoria och den koppling de har till varandra.
– Jag ser människokroppen som individuell medan den medicinska vetenskapen ser
kroppen som en klump. Varje liten individ kan få stor betydelse inom
medicinen och får kanske offra sig för helheten. Det är den lilla personen
som intresserar mig och jag letar efter enskilda människors berättelser inom
medicinhistoria.
Är det någon speciell person som inspirerat dig i ditt skapande?
– Min farmor. Hon hette Gull-Maj och bodde i Fjugesta utanför Örebro. Jag
träffade aldrig henne men hon har fått mig att tänka genom det hon varit med
om. Hon blev sjuk och satt på mentalsjukhus. Jag fick ärva hennes fotoalbum
och jag känner en närhet till henne.
Har du någon utställning på gång?
– Jag jobbar med en grupputställning på temat Passion som öppnar på Dunkers i
februari.
– De har bjudit in några unga konstnärer under namnet Ungkonst. Jag kommer att
ha med en serie foton.
Har du flera inkomstkällor?
– Jag är frilansfotograf och ibland får jag ett stipendium som gör att jag
klarar mig några månader. Det är en evig kamp. Jag har varit
kamerademonstratör bland annat och haft olika sommarjobb. Det blir ett
hopplock av jobb. Jag letar efter något som kan ge mig en mer stadig inkomst
men det finns inte så många sådana jobb.
Har du funderat på att byta bana?
– Nej. Aldrig. Konsten är allt. Mina föräldrar har låtit mig vara och jag har
fått gå min egen väg. När jag kom in på Konsthögskolan i Malmö blev de
oroliga och skrek nej. De tyckte att Malmö var för långt bort. Men sedan var
de så klart glada för min skull.
Vad har du för tankar om framtiden?
– Jag kommer att bo i Malmö ett tag till, tror jag. Jag har flyttat runt
mycket och bott i Stockholm, Småland och Göteborg tidigare. Jag är mobil.
Du har varit i Tokyo också. Vad gjorde du där?
– Jag var utbytesstudent under ett halvår på ett universitet för design och
konst. Där var det strikt och hierarkin tydlig. Professorns ord var lag. Jag
var van vid att man alltid kunde diskutera och bolla idéer med professorn.
Så var det inte alls på den skolan som jag gick på i Japan.
Hur firar du att du blir 30?
– Jag firar hela januari och det är flera platser jag vill vara på. Jag kommer
att fira med min familj i Stockholm, eftersom jag har en bror som bor där.
På födelsedagen är jag i Berlin, tror jag. I slutet av månaden blir det fest
hemma.
Fokus på design. Malin E Nilsson (E står för Erika) fyller 30 år
imorgon den 12 januari. På önskelistan står ett körkort. ”30 är det nya 20,”
säger hon. Foto: Lars Brundin