Birgitta Frank svänger sig med ord som swirls, strass, fimolera och fotomatta
och letar i sin lilla rosa specialväska efter de rätta scrapverktygen. Hon
har tagit en paus i sitt jobb som kanslist på rehabiliteringsmedicin vid
Universitetssjukhuset i Lund för att bli födelsedagsintervjuad, men det blir
mest prat om scrapbooking och bloggen Skrotboken som hon var med om att
starta i höstas.
Och det var en Nobelfest i skolan när dottern Sara gick i första klass hösten
2007 som satte i gång det hela. Handarbete har alltid varit ett intresse men
nu hände något nytt.
– Det var ett utmärkt albumtillfälle. Jag tänkte att jag gör ett album med
lite mer utsmyckningar. Jag började samla allt som hade med festen att göra,
till exempel inbjudan, och tog bilder när hon valde kläder eller satt vid
datorn och förberedde talet hon skulle hålla.
– Och nu tänker du fråga mig om albumet är klart. Nej, det är det inte. Jag
upptäckte nämligen en hel värld av scrapbooking istället.
Birgitta Frank visar några albumsidor som hon skapat. Ett blad handlar om
dotterns luciamorgnar med foton, lussekatter i lera och en liten lussekrona
gjord av en ljusmanschett. Med svart bakgrund, bilder på ett möte mellan en
katt och en igelkott, nitar och säkerhetsnålar har hon även gjort en
punkinspirerad sida. Ett annat blad är ett inlägg mot barnmisshandel och går
i rött.
Efter att ha gått en kurs på Hellidens folkhögskola utanför Tidaholm trappades
hennes scrappande upp och gick vidare på nätet. I oktober i fjor började
Birgitta Frank blogga tillsammans med flera nätkompisar på bloggen
Skrotboken (gruppens direktöversättning av ordet scrapbook).
Hon gör mest albumblad med olika teman och nästan allt presenteras på bloggen.
Just nu arbetar hon med teman som film (med tillhörande popcornslåda), alla
hjärtans dag och semlor. Hemma i huset i Furulund står hennes överfulla
skrivbord med datorn och allt scrapmaterial. Ofta grejar hon och Sara, som
också är med på Skrotboken, tillsammans.
– Jag tycker det är vilsamt att hålla på. Det är en utmaning att se vilka
associationer jag får kring ett foto och att sedan bygga upp en historia
runt omkring detta.
För den som söker inspiration är det bara att håva in från nätet. Där finns
massor med sajter, diskussionsforum, bloggar och youtube-klipp.
Birgitta Frank försöker också leda in mig på scrapbooking-spåret och har tagit
med grejor för korttillverkning. Vi pysslar ett tag. Det går sådär.
Birgittas kort ser ut att bli fint.
– Jag tycker inte att man ska stirra sig blind på material. Använd istället
det du har. Det måste inte vara avancerade saker, säger hon och gör en
stämpel av ett suddgummi.
– Det är bara att leka och laborera och se vad som händer och sker.
Nog om scrapbooking. Nu är det dags att ge plats åt annat, som flytten till
Skåne och jobbet.
Birgitta Frank kommer från Hedemora, bodde några år utanför Örebro och
flyttade sedan till Kaga utanför Linköping. Där utbildade hon sig till
barnsköterska och träffade Hans-Peter från Ystad, som gjorde lumpen i
Linköping. Han längtade tillbaka till Skåne och Birgitta följde med och
började arbeta på sjukhuset i Lund, bland annat vid neurokirurgen.
Men hennes värk, på grund av kroniskt smärttillstånd, gjorde att hon blev
tvungen att byta jobb till kanslist och hon arbetar 50 procent vid
Rehabiliteringsmedicin, dit hon kom först som patient.
– Hit kommer de som lever med kronisk smärta bland annat. Det gäller att lära
sig att leva med smärtan, all smärta går inte att få bort.