LUND. En ung vältränad man möter oss vid ingången till Lunds akademiska
golfklubbs restaurang. Först när han presenterar sig som ”Kjelle” förstår vi
att detta är handikappgolfaren som ska fylla 40 år om några dagar.
– Jag har inte drabbats av någon fyrtioårskris . Alla tycker jag ser yngre ut,
vilket nog beror på hur man sköter kroppen, deklarerar han nöjt.
Men handikappet hymlar han inte med.
– Man kan säga att jag har en protes från knät och ner, säger han och
beskriver hur metalldelar ersatt ben och leder inuti högerbenet.
Kjell Gaudes första allvarliga skada hände när han som 16-åring spelade
fotboll i division fyra för Dalby Gif. Det var i slutet på 1980-talet.
– Läkaren sa att det var det värsta han sett. Menisk, ledband, korsband – allt
var söndertrasat.
Men inte förrän tre stora och ett antal mindre operationer senare la Kjell
Gaude av med fotbollen.
– Det var dumt. Jag borde ha slutat direkt efter första smällen.
Först sedan läkaren tvingat honom att skriva på ett avtal om att inte spela
mer gav han upp fotbollsdrömmen.
Han hittade snabbt en ny sport som verkade snällare – kälkhockey. Han hade
spelat vanlig ishockey som junior i Uppsala, innan han flyttade ner till
Skåne som 15-åring.
– Jag tränade sju dagar i veckan.
Men kälkhockeyn var minst lika tuff som fotbollen. Kjell Gaude fick en
tackling som krossade två diskar i ryggen och tvingade honom att ligga i
sängen i fyra månader efter operationen.
– En hel sommar. Då var jag nära att knäckas, säger han och ansiktet skrynklas
ihop av olust.
Men en riktig idrottsman biter ihop och går vidare. Kjell Gaude reste sig och
satsade på golf, som han nosat lite på tidigare.
Tyvärr var spelandet i dyraste laget för en sjukpensionär.
– Jag köpte begagnade klubbor på nätet och letade bollar i skogen. Sedan fick
jag åka med på ett läger till Österlen och såg hur en ledare delade ut
frikort för kommande säsong till de som varit duktiga. Ett sådant kort ska
jag ha nästa år, tänkte jag och började träna som en idiot.
Det gav utdelning. Kjell Gaude erövrade ett frikort året därpå och är nu uppe
på den absoluta toppen som handikappgolfare, med titeln svensk mästare och
en plats i landslaget.
– Jag är nog den som tävlar mest av handikappgolfarna, konstaterar han.
Det räcker inte. Han är även med på vanliga golftävlingar. Då är det hans
vanliga golfhandicap på 4 som räknas, inga hänsyn tas till benproteser och
liknande.
Hemmaklubben heter Romeleåsens golfklubb, men han är även ofta på Sturup Park
och Lunds Akademiska golfklubb.
Tre till fem timmars golfträning om dagen har dock satt sina spår i den redan
sargade kroppen.
– Ja, jag har fått operera höften. Andra hämtar ju kraften i svingen från
benen, men jag måste ta min från höften.
Han hämtar en klubba i bilen och visar sin sving, som han nyligen ändrat för
att skona höften.
Men den senaste operationen har också gett honom en ny kick.
– Tidigare har jag fått ta mig runt banan stående på en golfmoppe. Nu kan jag
för första gången gå. Det är en väldig skillnad, kroppen mår bra av att röra
sig mellan slagen.
Kjell Gaude har alltid gillat att jobba med ungdomsidrotten, ett intresse han
hållit fast vid som golfare. Han är involverad i en sajt för unga golfare,
och hjälper till som tränare på flera banor.
Han tycker att golfklubbarna ska satsa på att bli sociala träffpunkter för de
unga.
– Det borde finnas lokaler på klubbarna där de kan träffas även när de inte
spelar.
Kjell Gaudes dröm är att hitta en sponsor som kan ge honom ekonomisk möjlighet
att åka runt och hitta unga lovande golfare. På golfbanorna, men även i
skolorna.
Han tror dock att golfklubbarna måste ändra attityd mot de unga, om man inte
vill missa talanger.
– Vill de unga spela i bakvänd keps och jeans som sitter så halva ändan syns
så får man tåla det. Det kan vara nästa världsstjärna.