Malmö. Kvartsfinal i Europacupen 1979 mot Wisla Krakow, Malmö FF:s Tore Cervin
har precis gjort mål och firar i en snödriva. Den bilden har etsat sig fast
i mångas medvetande.
- Folk minns den bilden mer än semifinalen eller finalen. Jag kan vara i
Stockholm eller i Spanien. Personer kommer fram till mig och frågar om det
inte var jag som var i snödrivan, säger Tore Cervin .
Han var med på MFF- resan som slutade i Europa-cupfinalen i München mot
Nottingham Forest. Det blev visserligen förlust, men Tore Cervin är i högsta
grad medveten om att MFF skapade fotbollshistoria med ett lag som var
hemvävt. De få spelare som inte kom från Malmö var i alla fall skåningar.
- Vi var amatörer och det var oerhört stort. Inget lag från Sverige kommer att
gå till en Europacupfinal igen.
Tore Cervin är sinnebilden av en malmöit. Inte mycket imponerar på honom och
han har ett självförtroende som är självklart, utan att för den sakens skull
vara kaxigt. Han beskriver sitt liv som tufft och lärorikt, han har skött
sig själv och har gjort affärer. Morgondagen har aldrig skrämt honom.
- Jag skulle inte vilja leva om mitt liv, eller byta med någon. Jag har suttit
på löpsedlar, jag har hälsat på Kungen och Silvia och jag har sovit i
trappuppgångar. Och jag har rest över hela världen. Jag har upplevt allt en
människa kan uppleva och har äntligen hittat rätt när jag träffade Susanne.
Vi har nu varit gifta i sex år, säger han med värme i rösten.
Länge tog Tore Cervin dagen som den kom och en fotbollskarriär var honom
främmande. Den såg ut att stanna vid två matcher i MFF:s pojklag.
- Då var jag tretton eller fjorton år, men jag tyckte att det var roligare att
spela på gården därhemma eller i Mellanhedsparken. Det var roligare än att
ha en tränare. Jag ville vara en fri kille.
Till slut blev han som tjugoåring övertalad av en kompis att pröva i BK Lydia,
längst ner i serie- systemet.
På Malmös grusplaner gjorde Tore Cervin succé. Med skrubbsår och variga knän
öste han in mål. När Tore Cervin och kompisarna stod på Stadions ståplats
och såg en allsvensk match, då stack han ut hakan.
- Nästa år ska jag spela här inne.
Kompisarna trodde inte sina öron, men MFF hade redan börjat spana in Tore
Cervin .
Hösten 1971 hörde storklubben av sig. Tore Cervin förberedde sig inte
speciellt mycket inför utmaningen.
- På den tiden var jag mycket på Mallorca och levde rövare. Det var en konstig
uppbyggnad, men precis innan jag började i MFF sprang jag en vecka i
Bokskogen. Sedan var jag inne i det.
Naturligtvis gjorde han mål i sin allsvenska debut 1972. På drygt två år hade
han tagit sig från fotbollsspel i Mellanhedsparken till de stora arenorna.
Ett ännu större lyft kom när Bob Houghton tog över som tränare i Malmö FF
1974 och revolutionerade svensk fotboll.
- Jag har Bob att tacka för mycket. Han lärde hela laget att jobba på rätt
sätt.
Tore Cervin var en av Houghtons favoriter.
- Jag var en måltjuv, det var därför jag kallades för Jokern. Bollen bara
trillade ner och där stod jag. Det är medfött. Dessutom var jag mycket snabb
de första tjugo metrarna.
I början av 1980-talet fick Tore Cervin vara med om ett äventyr i den
nordamerikanska fotbollsligan - i hockeytokiga Toronto. Där landsmannen
Börje Salming regerade på isen.
- Det var en fantastisk upplevelse, jag fick se hela Nordamerika. Jag umgicks
mycket med Börje Salming, som jag nästan bodde granne med. Vi spelade tennis
ihop, firade jul tillsammans och jag var med om hans 30-årsfest.
Efter tiden i Kanada pockade den svenska vardagen på sin uppmärksamhet. Sista
elitklubben blev Helsingborgs IF.
Tore Cervins karriär var lång och fylld av upplevelser. Erfarenheterna tar han
med sig in i uppdraget som tränare för MFF:s U17-lag. Han predikar vikten av
att ha rätt inställning.
- Det finns inga genvägar. Allt handlar om hårt arbete. Det kommer i och för
sig från fel person, eftersom jag hade en genväg, säger Tore Cervin och
skrattar.