2004 tog Markus Oscarsson OS-guld i K2 på 1 000 meter tillsammans med Henrik Nilsson. Förhoppningen är att de återigen ska komma först över mållinjen i OS-finalen den 8 augusti.
Tidigare hade Markus Oscarsson total fokus på tävlandet. Livet har dock förändrats för honom. Sedan OS i Peking har han hunnit bli pappa till Lilly och Gustav. Det i sin tur har inneburit att idrotten fått maka på sig.
– Jag har börjat se andra ljuspunkter i tillvaron. Livet går inte under om jag inte vinner. Förut var det nästan så. Nu är det familjen som är prio ett.
Efter OS är planen att sluta med tävlandet, fast helt säker är han inte.
– Jag tycker att det är jätteroligt fortfarande. Och så länge jag tycker det och har en chans att slåss om medaljerna ska man aldrig säga nej.
Vet du vad du ska göra sedan?
– Jag och en till planerar att starta ett testcenter där vi riktar oss till privatpersoner, idrottare samt företag och deras anställda. Inget är klart än men tanken är att vi ska göra hälsotester, sätta ihop träningsprogram och ge kostråd.
Än så länge är det dock bara de Olympiska spelen i London som gäller. Det är Markus Oscarssons femte OS, men han har tävlat i tre tillsammans med vapendragaren Henrik Nilsson.
Trots att det varit lite si och så med fysiken har duon nästan alltid lyckats när det väl gäller.
– Vi vet egentligen inte vad det är som gör oss så framgångsrika.
Hur går tankarna under en tävling?
– Innan loppet är jag jättenervös. De som säger att de inte är nervösa tror jag inte riktigt på. För då är det som att det kvittar hur det går för dem.
Markus Oscarsson berättar också att han brukar höja sina motståndare, överskatta deras förmåga för att på så sätt skärpa sig till det yttersta.
– Hur själva loppet sedan gått brukar jag inte minnas direkt. Sedan kommer det tillbaka som i en dröm och jag återupplever allt igen.
Mycket handlar om hur trött han är, och hur trötta de andra ser ut att vara.
– Tankarna flyger hejvilt. Och så kan jag tänka på Henrik som sitter bakom mig. ”Jäklar vad han kör, hoppas han orkar in i mål.” Eller ”Oj, nu flyter det på bra, nu ligger jag bara kvar i det här tempot”.