KÅSEBERGA.
– Jag känner mig förväntansfull. Mitt motto är att det alltid väntar något
gott bakom nästa hörn. Det kommer det att göra när jag fyllt 50, säger hon.
Vi träffas i det vita huset, mitt i Kåseberga intill busshållplatsen.
Springerspanieln Douglas möter i dörren glatt viftande på svansen. Den
naturliga platsen för samtalet blir hennes ateljé och på väg in dit visar
Karin Anker det nyrenoverade köket som gjorts större och fått rött kakel och
vita skåpluckor. Här finns nu plats för att samla den stora familjen med
Karins son och maken Bengts fyra barn.
– Det som var viktigt förr är inte viktigt i dag. Materiella saker är inte
viktigt längre men det är mänskliga relationer.
För dagen bär hon en röd stickad klänning, sin 50-årsklänning inköpt på
Irland. Dit återvänder hon och maken varje år och så även nu i höst.
– Där finns orörd natur och något händer i psyket när man möter det.
I ateljén vilar en stor oljemålning med landskapsmotiv på staffliet. Motivet
är från kusten mellan Vitemölla och Kivik. På golvet står andra mindre
tavlor och väntar på att målas med nästa lager.
– Jag målar lager på lager. Jag målar alltid i olja. Det är en långsam
process. Allt går så fort i dag. Långsamhet ligger inne i tavlan.
Karin Anker är ingen person som gillar att stå i centrum, om det inte gäller
hennes tavlor. Just nu har hon mycket att göra inför en utställning den 2
november i Eslöv och hon är lite nervös.
– Under påsken och sommaren möter jag min publik. På vintern stänger jag in
mig. De kontrasterna tycker jag om, säger hon och ler.
I fyra år har hon arbetat som konstnär på heltid. Som barn tillbringade hon
somrarna i Kivik och där lades även grunden till var motiven till tavlorna
hämtas ifrån.
– Jag stod och målade landskap från Haväng till Kåseberga. Inom den radien
finns mina motiv. De har blivit ännu snävare nu, fler och fler motiv är från
Kåseberga.
Naturen, färgerna och Österlen finns i hennes tavlor.
Konstutbildningen fick hon på målarskolan Forum i Malmö för konstnären Jacques
Zadig. Senare blev det en femårig utbildning på högskolan för design- och
konst.
– Därefter jobbade jag med scenografi på tv i Malmö och Göteborg. Efter åtta
år ville jag göra något annat och det blev då grafisk formgivning.
Den satsningen ledde till ett möte med den blivande maken Bengt Anker. De
träffades i samband med ett jobb för ett företag. Året var 2001 och det sa
de klick mellan dem. Den första tiden bodde paret i Malmö men när huset i
Kåseberga blev till salu föll allt de sökte på plats.
– Jag har allt här; naturen, människorna, djuren.
Hon har idel lovord att säga om Kåseberga, omtänksamma människor har gjort att
familjen känt sig väl mottagen.
– Vi håller ihop här i byn och det bidrar till att man mår bra här.
Varje dag är hon ute på promenad med Douglas. Hon fick hunden i 45-årspresent.
Han är hennes ständiga följeslagare och finns oftast inom en meters radie
från henne.
– Eftersom jag jobbar ensam betyder han mycket. Han är min kompis. Det är en
lycklig Kåsebergahund som känner alla.
Hon tycker att hon har en bra balans i livet och är bra på att leva i nuet.
Det blir väldigt tydligt när hon promenerar för att hämta inspiration till
sina målningar.
– Jag är fokuserad på det jag ser, hur en linje ser ut. Jag tänker inte på vad
jag ska ha till middag utan är verkligen i nuet.
Födelsedagen firas med öppet hus i Byahuset i Kåseberga. Karin är fullt
upptagen med den kommande utställningen så det är maken som fixar festen.
– Efter det åker vi till Irland en vecka och vandrar där.