Livet som pensionär passar Lars H Gustafsson ganska bra, fast han erkänner att han saknar mötet med de små patienterna.
– Att prata om livets stora frågor med en elvaåring och få höra barnens perspektiv på saker och ting, det saknar jag verkligen.
Kontakten med barn får han istället hemma. Med åtta barn och sex barnbarn är det fullt upp. I barnstolen som står vid köksbordets gavel sitter numera minsta barnbarnet Lima, sex månader, när hon är på besök hos morfar.
På bordet ligger en nyskriven barnbok som han just läst ut. Att läsa barnlitteratur har alltid varit viktigt för honom, för att kunna se världen med barns ögon.
– Jag kliver in i barnets värld och jag förundras över hur mycket bra skönlitteratur det finns för barn som även vuxna kan ha nöje av att läsa.
Han lovade sig själv att få tid att skriva böcker på bästa arbetstid som pensionär. Nu skriver han på en ny bok om lek som kommer ut nästa år. Skrivandet har framkallat många minnen från den egna barndomen. Lars H Gustafsson har samiska rötter och dragningskraften från norr har aldrig avtagit.
– Jag åker till Västerbotten ett par veckor varje sommar för att slappna av och andas fjälluft.
Tid för eftertanke är en lyx han inte haft under stressiga år som barnläkare och flerbarnsfar. Sina sista yrkesverksamma år tillbringade han som skolläkare i Rosengård med ansvar för fem skolor.
– Man ska inte ha en lätt avslutning på sin karriär. Jag fick verkligen anstränga mig i Rosengård. Många barn och unga har det svårt där. Som tur är finns det fantastiska eldsjälar som engagerar sig i deras situation.
Som tonåring fick Lars H Gustafsson besök av husläkare Öberg när han hade feber. Doktorn berättade att han aldrig ångrat sitt yrkesval, vilket inspirerade den unge patienten att söka till läkarlinjen.
– Jag kan säga samma sak idag. Jag har inte heller ångrat mig.
Men vägen till barnläkaryrket var inte lika självklar.
– Efter första passet som barnläkare blev jag avskräckt och arbetade som distriktsläkare i ett helt år innan jag återvände.
När han som 26-årig nyutexaminerad läkare tog steget ut i verkligheten fick han smeknamnet ”pojkdoktorn” på grund av sitt unga utseende. Som ensampraktiserande läkare på en läkarstation i Härjedalen hade han det kämpigt till en början.
– Jag ringde upp mina lärare i Uppsala hela tiden för att få tips och råd. Det var en tuff start men jag tvingades lära mig fort.
Skrivlusten kom redan i gymnasiet, då Lars H Gustafsson skrev poesi och berättelser som hamnade i byrålådan. Påhejad av en svensklärare fick han självförtroende att skriva. Det skulle dröja tio år innan han tog upp skrivandet på allvar. 1980 utkom hans första bok, ”Ungen är sjuk”, en självhjälpsbok för föräldrar.
– Några av mina kollegor ser mig som en avhoppare. Jag var en lovande talang inom den akademiska världen, men jag är glad att jag inte gjort karriär i traditionell mening. Jag har fått vara barnläkare på mitt vis.
Han väljer uppdraget som medlem i litteraturpriset Almas jury som sitt roligaste. I tio år har Lars H Gustafsson varit med och utsett internationella pristagare inom barnlitteraturen till Astrid Lindgrens minne.
– Jag har läst massor av barnböcker som jag aldrig skulle ha läst annars. Det är roligt för en gammal doktor att träffa andra yrkeskategorier som litteraturvetare.
Inget av barnen eller barnbarnen har valt att gå i hans fotspår som läkare, däremot verkar lusten att skriva ha smittat av sig. Flera av barnen arbetar som eller studerar till journalister.
70-årskalaset firas tillsammans med särbo, barn, barnbarn, syskon och vänner från när och fjärran på Kristi himmelsfärdsdag.
Vad önskar du dig i 70-årspresent?
– Ett seminarium som handlar om att skriva om samtiden nu och i framtiden tillsammans med släkt och vänner. Seminarier har blivit en tradition på födelsedagen.
Foto: Lars Brundin