McEnroes utbrott gjorde yrkesvalet till en lätt match

Största delen av sin vakna tid ägnar Lars Graff åt tennis. Cirka tvåhundra dagar om året befinner han sig på någon ort i världen och dömer matcher. Resten av tiden försöker han tillbringa med familjen, och eftersom alla tre barnen spelar tennis blir det en hel del av den engelska racketsporten även på fritiden. Men som tur är har han inte tröttnat på sporten. Lars Graff menar att passionen för den är en viktig del i att kunna bli en framgångsrik domare.

– Jag tror att det har gått bra för mig för att jag kan fokusera och koncentrera mig under en lång tid. Sedan behandlar jag alla spelare lika, vare sig de är okända eller superkända. Det tror jag in­ger respekt. Men framför allt så älskar jag vad jag gör. Jag älskar tennis! Jag tror det är svårt att bli bra på något om man inte gillar det.

Sydsvenskan träffar Lars Graff vid tennisbanorna nära stranden i Ängelholm. Lars Graff är där för att umgås med yngsta dottern Alexandra, som spelar match där precis som han själv gjorde i hennes ålder. Fast när Lars Graff var fjorton fick han även vara linje-domare på centercourten i Båstad för första gången. Det är något han inte vill utsätta dottern för, med det hårdnade tennisklimatet.

– När jag började var tennis inte någon särskilt stor sport och linjedomarna satt nästan och halvsov. Idag är tennisen en världssport med miljonpublik och astronomiska pengasummor. Jag skulle inte vilja att Alexandra zoomades in på tv och några kommentatorer sa ”Titta, den här flickan är linjedomare och nu dömde hon ju helt fel”.

När Lars Graff tillfrågades om att vara linjedomare hade han ingen särskild utbildning för det. På den tiden, närmare bestämt 1974, räckte det med att han själv spelade tennis och att han tidigare hade varit bollkalle. Att det sedan blev domarjobbet som tog över hans yrkeskar­riär kan han till stor del tacka den ouppfostrade John McEnroe för, Lars Graff var nämligen linje­domare under den beryktade matchen mellan den amerikanska stjärnan och Anders Järryd i Stockholm 1984.

Vid ett tillfälle blev Mc Enroe ursinnig över ett beslut och skrek ”Answer my question, jerk!” till domaren. Sedan slog han undan vattenmuggarna vid sin vilstol med sitt tennisracket.

– Jag blev först chockad och undrade om man verk-ligen kunde bli så arg. Samtidigt blev jag fascinerad och gillade tanken på den utmaning som det skulle innebära att som domare hantera en sådan situation.

Efter McEnroes vredes- utbrott professionaliserades domarrollen. Istället för att vara en statusfylld hobby för advokater, höga militärer och läkare blev tennisdomare ett jobb med krav på utbildning och lön.

– I dag testas bland annat vår syn, vår reaktions- och koncentrationsförmåga och vi utsätts för olika matchscenarion. McEnroes beteende skulle aldrig accepteras idag, varken av domare, publik eller motståndare. Han skulle bli avstängd direkt, säger Lars Graff.

Numera är Graff en av de cirka tjugo domare i världen som innehar den högsta domarcertifieringen, guldbrickan. Höjdpunkten hittills i karriären inträffade för några veckor sedan.

– Då dömde jag i Wimble­don och för första gången sedan 1977 var den engelska drottningen där. Det var en stor ära.

Nästa tävling han ska döma i är Swedish Open på hemmaplan i Båstad.

– Utvecklingen som skett i Båstad de senaste åren är fantastisk. Under 1990-talet var ju tävlingen nära att läggas ner, men nu är tennisveckorna ett verkligt lyft för hela stan. Det är så klart inte klokt att som vissa gör spruta champagne och så, men sedan finanskrisen för två år sedan ser man inte längre så många Ferraribilar i stan. De riktiga tennisfansen hittar man fortfarande på läktarna.