Vi når Eskil Erlandsson på telefonen hemma på gården utanför Annerstad i
Småland, den som han tog över endast 25 år gammal. Fortfarande åker han dit
så ofta han kan, vilket i praktiken innebär att han är där lite mindre än 50
procent av tiden. Andra halvan tillbringar han mestadels i huvudstaden,
eller är på resande fot.
Ända sedan alliansen tog över makten i Sverige har Eskil
Erlandsson suttit i regeringen med huvudansvar för jordbruksdepartementet.
Efter valet 2010 ändrades dock namnet till landsbygdsdepartementet och Eskil
Erlandsson blev således landsbygdsminister.
Sedan en tid tillbaka är det framför allt tre projekt som håller honom
sysselsatt – Sverige som det nya matlandet, skogsriket och regelförenklingen.
– Längst har vi kommit med matlandet. Det kan handla om allt från
restauranger, ostproduktion på små gårdar till att se över den offentliga
maten.
– Målet är att få jobb och tillväxt i alla delar av Sverige.
Går det att beskriva lite mer konkret vad ni har gjort?
– Till exempel har vi tagit bort skatten på handelsgödsel som blev som en
straffskatt på svensk matproduktion, eftersom inget annat land har en sådan
skatt.
– Sedan har vi genom regelförenklingar sänkt de administrativa kostnaderna med
37 procent för företagarna, vilket är jätteviktigt eftersom det ofta handlar
om små företag.
Förändringarna har också uppmärksammats, inte minst i media.
Och visst har han fått respons på sitt arbete, men den går inte att jämföra
med hur det var i kommunpolitiken som på många sätt var mer direkt.
– Då träffade man människor i deras vardag när man handlade, gick till kyrkan
eller på bio. Det är en stor skillnad jämfört med rikspolitiken då man
oftast möter människor via ombud.
Fortfarande är det ändå mötena med människor som är den största
drivkraften och det han gillar bäst med sitt arbete.
– Att träffa dem som gärna vill utveckla sig, sina verksamheter och sina
bygder och som vill bygga något för framtiden – det är ju hur roligt som
helst.
Och när du inte arbetar, vad gör du helst då?
– Fiskar och jagar. Jag gillar väldigt mycket att vara ute i skog och mark.
Det bästa med det är tystnaden, friheten – och om man vill, ensamheten. Man
hinner reflektera.