LUND. – Mustasch och skägg är ju mannens enda möjlighet att vara lite fåfäng. Färgar man håret så kan folk reagera lite konstigt men en välvårdad mustasch kan vara pricken över i, säger Anders Thomas och tvinnar lite extra på de vaxade mustaschspetsarna.
– Dessutom gör mustaschen att man blir ihågkommen såväl på bussen som på krogen. Att det sedan finns vissa som tycker att man är en stofil, det får man ta. Jag har varit en stofil länge och tycker att det är en fin beteckning. Faktiskt känns det nu som att jag äntligen blivit lika gammal som min mentala ålder varit länge.
Så att fylla femtio är inget som oroar honom.
– Först hade jag inte tänkt mig att fira alls men så sa min hustru att jag inte fick planera in något speciellt dagarna runt min födelsedag, så visst lär det hända något.
Fast vad vet han inte. Och verkar heller inte bry sig, bara det blir något kul.
Kul ska han också med presenten han köpt till sig själv. Ett bryggverk för öl där han slipper slabbandet i köket med kok och annat.
– Man bara häller i ingredienserna och så får den stå och sköta sig själv tills ölet är klart och ska tappas om, förklarar han och mustaschspetsarna vippar lite extra.
– Nu kan jag bli ännu mer galen när jag gör öl och prova alla smaker jag kommer på. För smaker är viktigt för mig.
Hur viktigt får vi inte veta eftersom baconölet som står på jäsning inte är färdigt när Sydsvenskan kommer på besök. Men bara tanken på att brygga ett öl med smak av bacon?
– Varför inte. Bacon är gott och öl är gott. Tillsammans borde det bli dubbelt så gott.
Smaker alltså. Frågan är då hur middagarna ser ut hemma?
– Det kan väl bli ganska vilt där med ibland. Jag lagar oftast maten hemma. Det blir mest kött och fisk i olika former. Fast jag begriper inte de människor som säger att man aldrig kan misslyckas med fisk. Sedan vill min hustru ha köttet genomstekt medan jag gärna äter det lite rosa så där kan det möjligen bli lite problem ibland även om mina kryddexperiment funkar. Oftast löser jag det dock genom att lägga i min biff när hennes nästan är klar så blir båda nöjda.
Nöjd verkar han annars vara med det mesta. Jobbet på Skatteverket, bryggandet, gitarrsamlandet – även om han är totalt omusikalisk och knappt kan spela alls, samt allra mest med att barnen flyttat till Skåne.
– Det var den bästa femtioårspresent jag kunde få. Nu har de flyttat till Malmö och jag kan träffa dem mycket oftare. Jag är en lycklig man. Dessutom har jag bestämt mig för att aldrig flytta från Lund. Jag ska dö och begravas här. Fast först ska jag naturligtvis leva resten av mitt liv här.
Säkert dyker det upp några nya projekt vad det lider. Måhända börjar det klia i fingrarna att bygga en gitarr till eller ännu en motorcykel. För några år sedan köpte han en låda med delar till en BSA Lightning, byggde ihop den med vissa modifieringar, sålde den och köpte en ny som han körde tills det kändes som att turen var på väg att rinna ut. Då sålde han motorcykeln och nu blir det endast vanlig cykel.
– Men jag är inte en sådan som klär mig i lycra och trampar runt. Nä, tweed ska det vara och helst grå Harris Tweed.
Naturligtvis. Om inte annat för att det passar bra ihop med mustaschen.