– Efter tio år i politiken känns det väldigt skönt att ta det lugnt. Jag driver den här advokatbyrån, skriver böcker och håller föredrag. Men jag jobbar inte ihjäl mig, och därför kan jag också ägna mycket tid åt fotboll faktiskt. Nu är jag ordförande i Nacka FF och får förhandla med spelarna. Det är ganska roligt att höra deras argument, som jag själv körde med i alla år, säger Thomas Bodström med ett garv.
Han skrattar över huvud taget ofta och ser avslappnad ut, klädd i jeans så advokat han är. Inte så olik sig från när han blev utnämnd till justitieminister, och fick stå och nicka bollar inför smattrande kameror som en anspelning på åren då han försörjde sig som fotbollsspelare parallellt med juristutbildningen.
Helt okänd var han inte, sonen till förre utrikes- och utbildningsministern Lennart Bodström. Men han satt inte i riksdagen och var inte partimedlem, och han säger sig ha blivit nästan lika överraskad som många andra när frågan ställdes.
Hur stor hjälp hade du av att din pappa också varit statsråd?
– Ingen, faktiskt. Det enda råd han gav mig var att inte säga ja. ”Säg nej’” sa han, när jag fick erbjudandet.
Han poängterar att han inte är uppvuxen i ett politikerhem, eftersom fadern blev minister först efter att Thomas Bodström flyttat hemifrån. Mamman röstade borgerligt och han vet egentligen inte hur eller när han själv formades till socialdemokrat. Men (S) röstade han på från början.
– Det var lite torrt egentligen att rösta på sossarna när man var 20 år, men jag gjorde faktiskt det.
Men något djupare politiskt engagemang ”fanns inte på kartan” i tonåren. Han säger att intresset för omvärlden vaknade i 20-årsåldern. När han hängde på restaurangen Bistro Bohème och spelade schack, läste Ulf Lundell, Klas Östergren och Fjodor Dostojevskij och ville bli författare.
Som advokat började han engagera sig mer i olika rättvisefrågor, kom med i Flyktingrådet och var med och startade Advokater utan gränser. Naturligtvis var också hans juridiska kunskaper ett tungt vägande skäl till ministerutnämningen.
Upplevde du att du hade mycket makt?
– Ja, mer än jag trodde. Regeringen är ju ett kollektiv enligt lagen, men särskilt justitieministern har möjligheter eftersom det är ett så typiskt fackområde. Det enda hindret var egentligen att man inte fick lägga fram reformer som kostade för mycket pengar. Själva lagändringen var det nästan ingen som brydde sig om.
De tvära kasten från fotbollsspelare till advokat till justitieminister fick sin fortsättning när han abrupt hoppade av den politiska banan för ett år i USA med familjen, ”det absolut bästa jag har gjort”.
Och i framtiden?
– Jag kanske är i den politiska hetluften igen, eller så sitter jag på byrån med Claes (Borgström) och har det bra. Eller så bor familjen utomlands igen. Det är otroligt skönt att inte veta.