LUND. Tidigt är ett ord som återkommer när Karin Thorlacius berättar om sitt
liv. Hon hoppade på läkarutbildningen tidigt, direkt efter gymnasiet, valde
inriktning tidigt och doktorerade tidigt. Nu fyller hon 40 och känner att
det är dags att bromsa in, komma ikapp och hitta en inre balans.
– Livet är inte en tävling, det försöker jag säga till mina yngre kolleger.
Karin Thorlacius dricker kaffe, "lite för starkt" tycker hon
själv, i den renoverade sextiotalsvillan på Norra Fäladen. Det är tidig
förmiddag, barnen har gått till skolan och snart ska hon ta cykeln ner till
Universitetssjukhuset för att undervisa kolleger i ultraljud för hjärtat.
– Det kallas Ekokardiografi. Tekniken har funnits länge men vi har inte använt
den så mycket. Det är en enkel och ofarlig undersökning för att bedöma
hjärtfunktionen hos svårt sjuka patienter.
Hon har varit pådrivande för att ultraljudet ska utnyttjas mer och har avsatt
tid varje vecka för att lära andra narkosläkare hur det används.
– Jag tycker det är jätteroligt att undervisa och handleda och vill gärna göra
mer av det i framtiden.
Karin Thorlacius växte upp i Järfälla. Som barn ägnade hon sig mycket åt sång,
dans och teater men biologiintresset ledde till naturvetenskaplig linje i
gymnasiet.
– Jag har alltid varit intresserad av djur och natur och av hur människor
funkar.
Läkarpraktiken på en trevlig klinik i Karlskrona ledde in henne på narkos.
– Jag gillar akutmedicin för att man måste ta snabba beslut och får facit
snabbt.
Sedan 1996 har hon haft sin arbetsplats på Usil.
– Vi flyttade ner när det var ont om jobb i Stockholm och jag och min
dåvarande man erbjöds tjänster både i Lund och Malmö. Ett stort
universitetssjukhus kan nog upplevas som opersonligt och ensamt när man
kommer hit som nyanställd. Men nu har jag varit här så pass länge att jag
har lärt känna många. Som narkosläkare jobbar man också mycket med att serva
andra avdelningar.
Förutom att arbeta på narkos- och intensivvårdsavdelningen har Karin
Thorlacius hunnit med att doktorera inom anestesi och intensivvård och
tillbringa fjorton månader som småbarnsförälder i Stanford i Kalifornien när
barnens pappa fick jobb där.
– Det var utvecklande för mig som människa att vara där. Jag hann knyta många
kontakter med andra svenskar och fick flera tjejkompisar. Men man uppskattar
det svenska välfärdssystemet mycket när man är där, med dagis och gratis
vaccinationer.
När hon var yngre drogs hon till utmaningar. Karin Thorlacius har tagit sig
igenom tre Svenska Klassiker ("inte tjejvarianten") som består av
Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Och läkare,
hur vågar man ge sig in på det?
– Ställer man sig ens den frågan ska man nog inte bli läkare, då låser man sig
vid den frågeställningen. Det handlar bara om att veta vilket ansvar man har
och känna respekt för sitt yrke.
Men jobbet är långt ifrån allt. Fokus nu ligger på att vara snällare mot sig
själv, lära sig säga nej och ge sig själv och barnen Johan och Elin mer tid.
Genom yoga och meditation försöker hon lära sig att vara så närvarande i
stunden som möjligt.
– Om man spelar kort med barnen eller ser på film så är det viktigt att bara
göra det och inte vara någon annanstans. För de märker det.
Nuvarande sambon Björn, som också är narkosläkare, och hans flickor Frida och
Karolina spelar gitarr och piano och har gjort hemmet väldigt musikaliskt.
Utanför det stora inglasade uterummet ligger trädgården där Karin Thorlacius
och barnen odlar bär, grönsaker och blommor under sommarhalvåret.
– Jag tycker det är viktigt att prata om klimat och ekologi med barnen. De lär
sig mycket om miljön i skolan också. Det är en anledning till att jag gillar
att bo i den här staden. Lund är en fantastisk kommun när det gäller
sopsortering och miljömedvetenhet.
Inför 40-årsdagen hoppas hon på ett lugnare tempo i tillvaron.
– Barnen växer snabbt. Men jag försöker förmedla till dem att inte stressa
utan leva här och nu.