Råjobb ger lyckostunder

Han skriver på en självbiografi som ska publiceras nästa år.

Där står allt att läsa om tiden som pr- och reklamchef på skivbolaget Elektra, då han fick sitta och jamma med unga och okända artister som John Denver och Kris Kristofferson. Åren då jazzen var stor och han fick spela med alla sina idoler, Papa Bue’s Viking Jazzband, Acker Bilk och The Big Chris Barber Band. Förhållandet med en av Sveriges stora mediadrottningar som slutade med en lapp på huvudkudden, och sedan livsresan med hustrun och konstnären Lena Linderholm.

Så det hoppar vi över den här gången. Och konstaterar helt enkelt att musikern och allkonstnären Gösta Linderholm har en lång och händelserik livsbana bakom sig och att den långt ifrån är över. Arbetar, det gör han jämt, försäkrar han.

– För mig finns det inget som heter inspiration – inspirationen kommer av själva arbetet. Det är råjobbet, när man sätter sig och skriver och fingrarna bara fungerar och man känner att ”Åh, där hittade jag en grej som jag kan jobba vidare med”. Då dyker en otrolig lycka upp i skallen.

Han är uppvuxen som son till en skeppskock och en servitris i vad som periodvis var rätt tuffa arbetarklassmiljöer i Stockholm och Jämtland. Musiken började han tidigt med och turnélivet har gjort honom van vid en nomadiserad livsstil.

Turnerandet är fortfarande en viktig del i tillvaron, och familjen Linderholm fortsätter sin rörliga existens med fyra hem i olika väderstreck. Det 600 kvad­ratmeter stora hemmet i Strängnäs är basstationen, med inspelningstudio, målarateljé och gott om plats för barn och barnbarn.

Därutöver har de villa i Vaxholm, en fjällnära vikingagård i Härjedalen samt en fastighet i en fransk by, mitt bland lavendelfälten i Provence.

– I princip är vi stationära där vi ställer ner resväskan. Där bor och umgås vi och där har vi med oss gitarr, målargrejer, dagböcker och kameror. Sedan jobbar vi därifrån och ur detta kommer då bilder och musik och allt mellan himmel och jord.

Både du och din fru ger en bild av att allt är så härligt, energifullt och glatt hela tiden, men även du måste ju uppleva sorger, motgångar och dippar i livet. Vad gör du med dem?

– Man bearbetar sitt liv från det att man föds. Jag har fortfarande mycket smärta kvar från min barndom som jag bearbetar ännu.

– Men jag älskar att gå ut på scenen och känna ”Nu jävlar ska det svänga här! Nu ska publiken få skratta, och nu ska jag ha roligt, och nu ska bollen rulla och när morgonen gryr ska en soluppgång brinna och sentimentet ska finnas på plats, men glädjen ska vara det som man går därifrån med, inte sorgen.” Så fungerar jag och det klarar jag mig jättebra på psykiskt.

Han skriver på en självbio­grafi som ska publiceras nästa år.

Där står allt att läsa om tiden som pr- och reklamchef på skivbolaget Elektra, då han fick sitta och jamma med unga och okända artister som John Denver och Kris Kristofferson. Åren då jazzen var stor och han fick spela med alla sina idoler, Papa Bue’s Viking Jazzband, Acker Bilk och The Big Chris Barber Band. Förhållandet med en av Sveriges stora mediadrottningar som slutade med en lapp på huvudkudden, och sedan livsresan med hustrun och konstnären Lena Linderholm.

vi över den här gången. Och konstaterar helt enkelt att musikern och allkonstnären Gösta Linderholm har en lång och händelserik livsbana bakom sig och att den långt ifrån är över. Arbetar, det gör han jämt, försäkrar han.

– För mig finns det inget som heter inspiration – inspirationen kommer av själva arbetet. Det är råjobbet, när man sätter sig och skriver och fingrarna bara fungerar och man känner att ”Åh, där hittade jag en grej som jag kan jobba vidare med”. Då dyker en otrolig lycka upp i skallen.

som son till en skeppskock och en servitris i vad som periodvis var rätt tuffa arbetarklassmiljöer i Stockholm och Jämtland. Musiken började han tidigt med och turnélivet har gjort honom van vid en nomadiserad livsstil.

Turnerandet är fortfarande en viktig del i tillvaron, och familjen Linderholm fortsätter sin rörliga existens med fyra hem i olika väderstreck. Det 600 kvad­ratmeter stora hemmet i Strängnäs är basstationen, med inspelningstudio, målarateljé och gott om plats för barn och barnbarn.

Därutöver har de villa i Vaxholm, en fjällnära vikingagård i Härjedalen samt en fastighet i en fransk by, mitt bland lavendelfälten i Provence.

– I princip är vi stationära där vi ställer ner resväskan. Där bor och umgås vi och där har vi med oss gitarr, målargrejer, dagböcker och kameror. Sedan jobbar vi därifrån och ur detta kommer då bilder och musik och allt mellan himmel och jord.

Både du och din fru ger en bild av att allt är så härligt, energifullt och glatt hela tiden, men även du måste ju uppleva sorger, motgångar och dippar i livet. Vad gör du med dem?

– Man bearbetar sitt liv från det att man föds. Jag har fortfarande mycket smärta kvar från min barndom som jag bearbetar ännu.

– Men jag älskar att gå ut på scenen och känna ”Nu jävlar ska det svänga här! Nu ska publiken få skratta, och nu ska jag ha roligt, och nu ska bollen rulla och när morgonen gryr ska en soluppgång brinna och sentimentet ska finnas på plats, men glädjen ska vara det som man går därifrån med, inte sorgen.” Så fungerar jag och det klarar jag mig jättebra på psykiskt.