LUND. Det ligger ett gulnat fotografi på bordet i Julio Moreira Gomez tropiskt
inredda balkong. Ett stilla sommarregn faller över innergården i centrala
Lund, men på bildens Buenos Aires ler tre människor mot solen och vinden
leker i den tvååriga flickans ljusbruna hår. Hon heter Virginia och sitter
stadigt i en mörkhårig mans armar medan hans kortklippta fru står bredvid.
Alla är glada, bilden är fylld av liv och skratt.
Idag är Virginia 35 år. Hon är sjuksköterska och bor på Södermalm i Stockholm
med sin sjuårige son Leon. Bilden från 1976 fick hon uppförstorad till sin
födelsedag. Den är en av de sista som togs av hennes gudföräldrar, Mario
Martinez Suarez och Antonia Castro.
– De kidnappades kort därefter och fängslades. Båda var hyperintellektuella,
hon var läkare och höggravid just då. Hon fick föda barnet i fängelset innan
de dödades.
Hela Julio Moreira Gomez liv har präglats av 1970-talets politiska situation i
Latinamerika. Strax efter att hans vänner förts bort flydde han med sin
dåvarande fru och äldsta dottern Virginia till Sverige.
– Vi hade levt under jorden i två år och blev eskorterade till flygplatsen av
Sveriges ambassadör i Argentina för att inget skulle hända oss på vägen.
Det var andra gången Julio Moreira Gomez fick fly ett land. 1973 hade han
lämnat Uruguay efter att ha suttit i fängelse flera gånger för sina
politiska åsikter. Han växte upp i en arbetarfamilj i Montevideo och
tillsammans med många andra i "68-generationen" revolterade
han mot de ekonomiska klyftorna i landet.
– När man är 13-14 år börjar man förstå hur saker och ting fungerar politiskt.
Och sen när man ser någon bli skjuten, då får man bestämma sig för om man
ska fortsätta kampen eller gå undan. Jag var en av dem som inte gick undan.
Efter Videlas statskupp i Argentina och flykten till Sverige var Julio Moreira
Gomez inställd på att återvända till Sydamerika så fort saker och ting blev
bättre. De första åren bodde familjen i höghusområden i Märsta utanför
Stockholm och i Uppsala.
– Vi tänkte: vi stannar här i två år. Jag läste inte tidningar och lärde mig
inte svenska. När det vände skulle vi tillbaka. Men tiden gick.
De vantrivdes med anonymiteten i de stora trappuppgångarna och flyttade först
till Ronneby och sedan Kallinge i Blekinge där de byggde hus.
– Det var bättre för barnen att växa upp där. Det var inga problem med droger
och alla kände alla.
Julio Moreira Gomez som hade arbetat som träsvarvare i hemlandet och var
utbildad mekaniker jobbade på Kockums Jernverks gjuteri. I början av
1990-talet flyttade han till Lund med modern till yngsta dottern Salomé. De
gick skilda vägar och Salomé bor nu i Malmö med sin mamma.
Nuvarande hustrun Lilian träffade han i postkön.
– Jag var lite fräck och gick fram till henne och frågade om hon kände en vän
till mig. Det visade sig att hon också var från Uruguay.
De fick mycket att prata om och gick och drack kaffe, men sågs sedan inte på
två år. Då möttes de igen på en manifestation på Kristallnatten. En månad
senare hade de flyttat ihop.
Tillsammans drömmer de om att segla jorden runt. Båten ligger i Lomma hamn men
måste rustas upp först. Förhoppningen är att ta sig till de karibiska öarna
och segla utmed Brasiliens kust.
– Vi har tagit skepparexamen och kanalintyg och allt.
Sedan några år besöker Julio Moreira Gomez sin mor i Uruguay vartannat år.
– Nu, efter 33 år i Sverige, har jag bott längre här än där. Det känns som jag
lever i ingenmansland. Jag har inga rötter här men identifierar mig med
Sverige. Efter två veckor i Uruguay längtar jag tillbaka till sånt som är
självklart här. Att det är rent på gatorna och att folk ställer sig i kö.
Slutsatsen som Julio Moreira Gomez kommit fram till efter ett liv av politisk
kamp är att revolutionen börjar inombords.
– Man måste förändra det man kan själv och acceptera att vissa saker har sin
gång. Det har jag pratat mycket med mina barn om.
Trots att han har hjärtat till vänster har han inte engagerat sig i något
särskilt parti i Sverige, men mellandottern Mariana är med i Gröna
Studenter. Hennes far tycker också att miljön är dagens viktigaste politiska
fråga.
– Om vi fortsätter att konsumera som vi gör kommer det att gå åt helsicke,
säger Julio Moreira Gomez medan parets svarta katt stryker bland växterna på
den regnskogsliknande balkongen.
Nu fyller han 60 år.
– "Njut av din sista vecka som 59-åring" sa Lilian
häromdagen.
Det fanns ett ögonblick när han trodde att allt skulle ta slut där och då. När
ex-hustrun var i sjätte månaden med Virginia blev han inkastad i en bil av
civilspanare med ett 9 millimeters vapen tryckt mot pannan. "Ska han
till himlen?", frågade polismannen sina kollegor.
– Allt efter 1974 är bonusliv.