Numera väcker Kersti Adams-Ray P2-lyssnare med klassisk musik i ”Aurora” på
vardagmorgnarna. Och idag, den 6 december, när hon fyller 65 år stiger hon
upp som vanligt kvart över fem för att hinna till jobbet.
– Att fylla 50 är något speciellt. Då hade jag stor fest. Och 60. Men jag
tycker inte att det är något särskilt med 65, säger Kersti Adams-Ray om
firandet.
– Och så börjar jag jobba så tidigt, så jag måste leva ett skötsamt liv i
veckorna och lägga mig i tid. Annars orkar jag inte med.
Lite fest blir det ändå. I morgon, torsdag, tänker hon gå på restaurang med
sina döttrar, och på lördag bjuder hon familj och vänner på middag hemma.
– Men jag har bara åtta stolar så vi kan inte vara fler.
65 står också för den traditionella pensionsåldern. Kersti Adams-Ray, som
alltid har jobbat som frilans, har kontrakt året ut och just nu pågår
förhandlingar med P2 om det ska förlängas.
– Jag tycker det är lika kul som alltid att jobba. Jag trivs jättebra och
hoppas att jag får fortsätta ett tag.
Hon förbereder nästa dags program genom att lyssna på musiken och läsa på om
kompositörerna. Musikvalet lämnar hon till andra. Det är pratet, oftast
mycket kort och koncentrerat, som är hennes område.
– Varje dag försöker jag få med något ur morgontidningarna för att göra
programmet mer förankrat i nuet. De flesta gubbar som gjort musiken är döda.
– Jag är road av att presentera, av att förmedla något. Det viktigaste är
att man har viljan att nå människor med det man säger.
Trots att Kersti Adams-Ray alltid jobbat med musik är hon ingen storlyssnare
när hon är ledig.
– Jag har musik omkring mig hela dagarna. När jag kommer hem vill jag ha det
tyst och stilla.
Hon tycker om att vara ute och promenera och stödjer aktivt den afrikanska
hjälporganisationen Amref genom att hålla föredrag och samla in pengar. Det
engagemanget har gjort att hon besökt Kenya några gånger, och efter lite mer
luskande kring hennes intressen kommer resor och rosor fram.
– Jag är jättelycklig över att ha stått på kinesiska muren men jag tycker
att det är lika spännande att resa inom Sverige. Det handlar mest om att se
något annat än det vardagliga.
Rosintresset odlar Kersti Adams-Ray i sommarstugan på Bjärehalvön, som
familjen haft sedan 1969. Numera äger hon huset tillsammans med sina döttrar
och är där varje sommar för att tukta klätterrosor bland annat. Favoriten
heter Rosa Helenae.
Och så var det då det där med att hon har träffat Beatles på riktigt. Det
går bara inte att undvika den frågan.
– När jag ser tillbaka så känns det väldigt kul att ha fått vara med. Det
jag minns mest av Beatles var deras otroliga spelglädje. De var skickliga
musiker och mycket samspelta efter att ha harvat i Hamburg. Deras enorma
energi smittade av sig på oss alla. Det var så att det sprakade om det.