Rollen som Malin i ”Vi på Saltkråkan” kommer för alltid att finnas kvar i Louise Edlind Fribergs liv – på gott och ont.
– I dag känner jag att det mest är på gott. Men jag blir dagligen påmind om det och får ofta frågan ”blev det nåt mer efteråt? ”
Det blev mer skådespelande efter Saltkråkan. Men i början var det inte helt lätt. Ofta fick hon svaret att hon var för mycket ”Malin” när hon sökte olika roller.
Varför tror du att Malin blev så otroligt populär?
– Det var ju verkligen ingen stor roll och hon hade en ganska tam personlighet, men jag tror att det låg i tiden där på 1960-talet hur kvinnor skulle vara – en modersgestalt och samtidigt en ung flicka som var söt och svassade runt, men också lite präktig och inget sexobjekt, hon gifte sig ju.
Efter barn och kulturvetar-studier blev det teater på Lilla komediteatern på Gröna Lund och sedan tio år på Folkan och Riksteatern, förutom roller i film och tv-serier.
Men med åren ökade intresset för politik. I 50-årsåldern gick hon med i Folkpartiet och valdes senare in i riksdagen. Vid det laget hade hon en diger erfarenhet av skådespelaryrket och en fil kand i kulturkommunikation.
I dag har Louise Edlind Friberg dragit ned på de politiska uppdragen, men som skådespelare är hon ständigt tillgänglig.
– Jag längtar varje dag efter att spela teater eller filma. Få vara med aktivt i en kreativ process. Jag har gjort en del de senaste åren – och tänker att rätt var det är behöver de en gammal tant i någon roll.