Tiotusentals framträdanden de senaste fem decennierna borde vara bästa botemedlet mot scenskräck. Men inte för Björn Skifs.
– Nästan varje kväll känns det obehagligt i magen och jag blir svettig i händerna. Det blir inte bättre med åren. Tvärtom, jag ställer högre och högre krav på mig själv, säger han i sitt rustika kök i Haninge utanför Stockholm.
Med dess blandning av nytt och gammalt skvallrar köket om rötterna i Dalarna, där de första trevande stegen mot en enastående artistkarriär togs i en musikalisk familj.
Genombrottet kom då hans popband Slam Creepers vann Sveriges Radios Popbandstävling för 46 år sedan, varefter han blev folkkär och en av landets mest framstående artister.
På frågan om hemligheten bakom en så långlivad karriär blir han full i skratt.
– I så fall är det en hemlighet även för mig, säger han och spekulerar i en blandad cocktail av tur, envishet, ”vanlig” musiksmak, personlig och igenkännbar röst samt ”en viss talang”.
I sanning handlar det om att hålla lusten vid liv, även till priset av att karriären ”slarvats bort” som somliga kritiker hävdat.
– Det finns folk som tycker att jag inte skötte min utlandskarriär särskilt väl när jag valde att stanna i Sverige. Men jag kände att jag inte räckte till utomlands.
– Folk har även sagt att jag skulle ha sjungit mer rock’n’roll i början av karriären. Men jag måste följa min lust. Därför håller jag fortfarande på, därför tillåter mig folk att hålla på. Lust måste finnas i det jag gör, inte bara äregirighet.
Är du lustdriven på andra områden också?
– Absolut, jag försöker att njuta av livet, det måste man. Det är roligare med roligt liv än utan. Jag strävar efter god stämning genom att skapa den själv och omge mig med positiva människor i jobbet.
Är du en arbetsnarkoman?
– Själv tycker jag att jag är rätt så lat, men när jag tittar på det jag har gjort så kan jag baxna och undra när jag hunnit vara pappa.
De snälla ögonen vittnar om en glad och fridfull person. Föräldrakärlek var det rätt gott ställt med när han var liten.
– Jag kände det tydligt fast man i Dalarna är lite kärvare och inte säger så många ömma ord. Jag har lärt mig att vara tydligare gentemot min fru och mina barn.
Men Björn Skifs har även en rastlös sida som pockar på och kräver förbättringar för jämnan, och då är han inte trevlig att tas med.
– När jag går på högvarv kan jag bli jobbig som människa, lite hysterisk och lättretlig. Därför har jag lärt mig att coola ner. Det gör jag genom att göra tråkiga saker som att städa på vinden, få ordning på gamla plattor eller sortera kläder som ska lämnas till second hand.