Fredrik Strömberg var fem år när han klev in i seriernas värld genom Bamse.
Sedan dess är han fast. Det finns alltid något nytt att upptäcka och
fördjupa sig i.
– Jag är intresserad av att studera hur vårt samhälle speglas i serierna. Där
måste saker kokas ned till tydligheter och då kommer trenderna i samhället
fram, säger Fredrik Strömberg.
På måndag den 14 juli fyller han 40 år. Men då finns han inte i Malmö.
När vi träffas håller han på att göra sig redo för födelsedagsresan med besök
på turistbyrån och Friluftskompaniet inplanerade. Fast först berättar han om
sitt liv så här långt som seriefantast med två rum fulla av seriealbum och
böcker (från 91:an till Illustrerade klassiker och en hel vägg med manga).
Tidigare har han skrivit ”Serienegern – en bildberättelse om fördomar”, ”100
oumbärliga seriealbum”, som finns i två versioner, och ”Seriebiblioteket”
bland annat. Nu är han precis klar med ”Mangabiblioteket”, en bibliografi
över asiatiska serier och är också mitt uppe en del andra bokprojekt.
Ett sådant är en specialstudie för den amerikanska marknaden om judisk kultur
i serier. Ett annat har titeln ” Sanningen bodde inte i honom – en resa i
Piratens fotspår”.
Tillsammans med tecknaren Axel Trumpfheller gör han en bok om författaren
Fritiof Nilsson Piratens liv och litteratur, där text och seriestrippar
varvas.
– Mycket handlar om hur vi söker efter var Piraten finns i dag. Det är roligt
för det innebär att jag måste läsa om alla Piratens böcker och läsa böcker
om honom.
Mitt i detta vuxenprat kommer femårige Hugo för att lägga pussel och klinka på
minisynthen. Han vill också gärna spela det nya Muminspelet på datorn men då
ska pappa helst sitta bredvid och rycka in i bland. Hugo bor hos Fredrik
Strömberg fem dagar varannan vecka och då är det pappaledigt som gäller med
mejlkoll enbart kvällstid.
– Det är räddningen för mig. Annars skulle jag alltid jobba. Först tänkte jag
att det var för Hugos skull som jag gjorde så här, men det är minst lika
mycket för min egen skull.
Självklart läser han Bamse för Hugo. Den starke björnen var hans egen första
vän i serievärlden. När han var fem år 1973 och bodde i Staffanstorp fixade
föräldrarna en prenumeration.
– Jag lärde mig läsa tack vare Bamse. Jag ville förstå vad alla figurerna sa.
Sedan fortsatte det med Kalle Anka förstås och Tintin, Asterix och Spirou.
– I serier hör ord och bild så intimt ihop. Jag tror att det är där det
magiska ligger, det som gjort att min fascination inte släppt ännu. Det
finns också ett flöde i bildberättelsen som verkar hypnotiskt. Jag vet inte
riktigt var detta hypnotiska och magiska uppstår men det är det som håller
mig fast.
Fast några egna serier har han inte tecknat. En tanklös lärare punkterade den
lusten, men ändå kunde Fredrik Strömberg göra tecknade serier till sitt
levebröd. Hur gick det till?
Efter naturvetenskaplig linje på Polhemskolan i Lund läste han till
civilekonom vid Lunds universitet.
– Jag ville inte ta studielån så jag skrev några artiklar om serier och
skickade till Arbetet. De hörde av sig direkt.
Hans texter publicerades regelbundet och namnet Fredrik Strömberg kom att
hänga ihop med serier.
– Jag blev utnämnd till expert utan att jag egentligen var det. Så då tänkte
jag att nu får jag antingen bli det eller lägga ner.
Serielivet fortsatte med Seriefrämjandet, Serieskolan i Malmö och skrivandet.
Han har också läst sociologi och engelska bland annat och utbildat sig till
lärare.
– Jag hade ingen aning om vad jag ville bli från början. Jag läste ekonomi
mest för att det kunde vara en bra grund. Jag valde inte efter en speciell
övertygelse. Det bara blev så här.