STOCKHOLM. Anastasios Soulis kan tillåta sig att vara nöjd. Under 2011
medverkade han i en tv-serie, två långfilmer och testade något nytt –
spelade viskande rösten till lömska Tabaqui i Djungelboken.
– Det var roligt att jobba med rösten, säger han där han sitter på sin
kaféstol och hugger in på kycklingsalladen, en rejält försenad lunch.
– Att dubba är inte alls som att göra film. Man kan ha på sig mjukisbyxor och
se ut som skit. Bara rösten håller.
Sådan är han, rakt på sak. Eller, om man skulle fråga
föräldrarna (pappa fastighetsmäklare, mamma tandläkare), ärlig, extremt
envis och mån om att klara sig själv, sammanfattar han.
Det senare kan bero på en uppväxt som ensambarn, med en smula överbeskyddande
föräldrar under tonåren. Den syskonlösa uppväxten har även fått en annan
effekt:
– Mina närmaste vänner kallar jag bröder och systrar. Som bröder och systrar
letar vi ibland efter minsta lilla att bråka om. Sedan går det över så här –
knäpper han med fingrarna – och vi tar en öl tillsammans.
– Folk i Sverige gillar att ”dansa runt” problemen i stället för att lösa dem.
Det passar inte mig. Jag krånglar inte till det i onödan, livet är
tillräckligt komplicerat ändå.
Anastasios Soulis bästa sommar måste ha varit vid fyllda tolv. Inte
bara för att han vann en av världens största fotbollscuper för ungdomar,
Dana cup. I stället för att delta i mattelektionen på Gärdesskolan på
Östermalm i Stockholm, gick han till aulan för att provspela för filmen Den
bästa sommaren, i regi av Ulf Malmros.
Han fick rollen, möjligen driven av sin förtjusning i att imitera
filmskådespelare – Harry och Doris i Jönssonligan hör till favoriterna.
Trots ett tjugotal filmer och tv-produktioner sedan Den bästa sommaren,
däribland nomineringen till en Guldbagge för bästa manliga huvudroll i
”Underbara älskade”, är Anastasios Soulis självlärd.
– Jag har haft förmånen att jobba med duktiga skådespelare och har lärt mig
mycket genom dem. Det ångrar jag inte en sekund.
Men han har inte bara utvecklats som skådespelare, utan även fått skinn på
näsan.
– Som ung vågade jag inte säga ifrån om jag ogillade något, jag var rädd att
något skulle hända. Men sista året på gymnasiet började jag märka att folk
lyssnade på mig när jag sade ifrån. Det gav självförtroende.
Nu tycks det inte brista i självförtroende. Anastasios Soulis siktar
högt.
– Jag vill testa Hollywood och jobba över hela världen. Finns det något
riktigt bra så vill jag vara med, säger han och avslöjar att han nu ska till
Hollywood för att provspela i fem veckor.