Nej, det är inte ett dugg besvärligt att vara utbildningsminister när man har barn i skolåldern, försäkrar Jan Björklund. Fast han låter sin fru gå ensam på föräldramötena, för att lärarna inte ska känna sig besvärade. Och han är inte dummare än att han förstår att skolpolitiken diskuteras bland hans söners lärare liksom på andra skolor.
– Men hittills har det varit så att man bemöter mig som vilken förälder som helst, och det tycker jag är jättebra. Det var väl något enstaka tillfälle bara, som när de bad mig signera den nya läroplanen på skolan.
Han är inte den som oroar sig för vad andra tycker. Växer man upp i Skene på det röda 1970-talet och väljer bort SSU för ett liberalt ungdomsförbund så är man knappast rädd för att sticka ut. Som politiker beskriver han sig också som orädd.
– Det är rätt många i den politiska världen som ständigt försöker vara alla till lags. Jag tror inte att jag fungerar riktigt så. Har jag en åsikt försöker jag ge uttryck för den. Därmed blir man naturligtvis mer kontroversiell och får starka motståndare.
Det lilla industrisamhället Skene i Västergötland levde på den tiden helt på textilindustrin. Den politiska kulturen var starkt socialdemokratisk och det var ovanligt att sympatisera med ett borgerligt parti.
– Jag har väl gillat att vara lite motvalls. Gå mot strömmen. Jag ogillade den väldiga vänsterkonformismen som fanns då. Och min mamma kom ju till Sverige som krigsflykting, och det påverkade mig också.
– Det fanns en väldigt antiamerikansk stämning i svensk politik, och min mamma reagerade starkt på det där. Hon menade med sin norska erfarenhet att det trots allt var västmakterna och USA som hade befriat Västeuropa och som gjorde att vi levde i demokrati.
Klassresan har tagit honom långt. Från textilarbetarhemmet i Skene till partiledartopp och ministerämbete i Rosenbad i Stockholm, via en officersutbildning vid Militärhögskolan Karlberg. Han kan inte minnas att det någonsin kom någon över tröskeln hemma i köket som hade längre utbildning än sjuårig folkskola. Hans far, grannar, släktingar – alla i hans omgivning arbetade i textilindustrin.
Jan Björklund var den första i sin släkt som skaffade sig en akademisk utbildning, en bedrift som han tillskriver en enskild lärares engagemang. Hans vurm för utbildningspolitiken bottnar just i insikten om vilka chanser en bra skola kan ge.
– Möjligheten att göra en klassresa är helt central – och klassresan börjar i klassrummet.
Den militära karriären bottnade inte i någon fascination för vapenteknik – faktum är att han var pacifist ett par år i tonåren –utan i ledarskapet och lärarrollen.
Vad har du för drömmar?
– Många på olika plan, i kortare och längre perspektiv. Men när barnen är små så längtar man hela tiden efter att hitta rutor i almanackan där man kan vara med barnen mer. Det är ju den stora målkonflikten i livet just nu.