– Jag brukar inte fira mina födelsedagar. Jag är mycket förtjust i vanliga
dagar så mina födelsedagar är för det mesta som vanliga dagar, säger Stefan
Casta på telefon från den lilla sydfranska staden Sète nära Montpellier.
– Så det kommer inte att hända någonting. Inte mer än att vi går ut och äter
på en restaurang på kvällen.
Vi är lika med han och hans fru Margareta som följt med honom till den franska
skrivarlyan. Stefan Casta har för en kort period lämnat fåren och
vardagsbestyren på gården Lisebäck i Humlamaden för att gå in i en intensiv
skrivarfas. Alla idéer som tidigare bara funnits i tankarna eller på
kladdiga lappar ska nu bli en bok.
– När jag skriver behöver jag vara i den värld jag skriver om. Annars blir det
inte bra.
Boken han skriver på har han redan jobbat med i tre år. Det är så det brukar
gå till när Stefan Casta författar. Det är en lång process av tankar som ska
malas igenom. Skrivandet tar också tid då han ständigt gör om texten.
Han vill inte berätta någonting om nya boken mer än att det är en roman för
unga. Hans tidigare ungdomsböcker har fått mycket uppmärksamhet. Den
senaste, "Näktergalens sång" från 2005 nominerades till
Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok och "Spelar död"
vann just det priset 1999.
Men nu verkar det gå trögt.
– Jag är inte säker på att jag får ihop det denna gång, säger han och låter
oväntat försiktig för att vara en så erfaren författare.
– En av mina starka sidor är min envishet. Jag biter mig fast hur svårt det än
är och ger mig inte. Fast nu vet jag inte hur det blir.
I år har tre Stefan Casta-böcker kommit ut, alla bilderböcker: "Blåbärspatrullen
och sjörövarna", "En natt på jorden" och "Simma
lugnt, Mörten Maud!" En ny bilderbok håller också på att ta form i
hans huvud och han tänker åter samarbeta med Staffan Gnosspelius, en
illustratör som helst använder tekniker som kräver mycket tid.
– Jag trivs med att arbeta långsamt och att skriva om. Den roligaste tiden är
den när jag håller på med boken och är inne i den världen och bara delvis
med i den vanliga världen. När boken är klar är det inte lika roligt längre.
– Jag är spontan i mitt skrivande. Jag ger mig ut på okända vatten och har
ingen tydlig disposition. Jag skriver fritt och precis vad som helst kan
hända. Det är som ett stort äventyr.
– När boken sedan kommer ut släpper jag taget helt och den får klara sig
själv.
Bilderböckerna växer fram på ungefär samma omsorgsfulla vis. Fast här är
förstås illustratören involverad.
– Vi har en dialog hela tiden och mejlar skisser och texter till varandra. Men
vi visar ingenting för förlaget förrän vi har en färdig bok.
Runt 40 böcker har han skrivit sedan debuten 1982. Och allihop hänger samman
genom, som Stefan Casta uttrycker det, "en grön tråd" -
hans stora kärlek till naturen. Den natur som finns nära oss, i parken,
trädgården eller skogen med träd, möss, blommor och småfåglar.
– Jag är inte den som sätter mig i en bil och kör en hel dag för att titta på
en fågel som flugit vilse. Då är det mycket mer spännande med svalorna i
stallet.
Stefan Casta kommer från Östergötland och han tror att det var hans sommarlov
nära Vättern som gjorde honom till en naturmänniska med förkärlek för "vardagsnaturen"
(hans eget uttryck igen).
– Jag kutade omkring bland blåbär, humlor och sädesärlor och märkte egentligen
inte hur viktig naturen var för mig.
Det starka intresset fortsatte under tonårstiden och han var både scout och
fältbiolog. Och när han sedan i 20-årsåldern flyttade till Skåne dröjde det
inte länge förrän han började leta efter en skånelänga i skogen.
Där bor Stefan Casta fortfarande och låter dagarna rulla på med fårskötsel och
nya bokidéer.
– Vardagslivet fascinerar mig oerhört. En bra vardag är när jag kan jobba och
sitta och skriva. Sedan är jag mycket ute och tar hand om fåren.
– Jag fyller 60 och känner att jag börjar bli lite gammal. Jag känner också
att jag har en del viktiga böcker kvar att skriva, så jag tittar framåt.