STOCKHOLM. Redan som treåring hade Rennie Mirro ett inte helt ovanligt problem
– han kunde inte sitta still. Sålunda var han mycket fysisk av sig och
hängav sig åt fotboll.
När hans amerikanska föräldrar separerade (pappa musiker, mamma
psykoterapeut) och han och mamman flyttade från New York till Sverige blev
det påtagligt att den nu knappt sexårige, mörkhyade pojken med det kolsvarta
krulliga håret var utsocknes.
– Det var knepigt. Jag ville passa in, men stack alltid ut, säger han.
Känslan av att ”inget var roligt när man var tvungen att sitta
ner” fortsatte även i Anglo-amerikanska skolan i Stockholm. En dag ringde
läraren till Rennies mamma och föreslog ett skolbyte. Svenska balettskolan
skulle passa pojkens kynne bättre. Så fick det bli.
– Det förändrade hela mitt liv! säger Rennie Mirro.
Bekräftelsen på vägvalets förträfflighet lät inte vänta på sig. Känslan av att
stå på scen var omvälvande från första början.
– Det var inte bara för bekräftelsen. Scenen var det enda ställe där jag kunde
känna fullkomlig närvaro.
Sedan han blev far till nu sjuårige Samson har livet åter förändrats.
– Det har blivit mycket enklare att koncentrera sig utanför scen. Tidigare var
det mitt tempo som styrde, nu är det hans. Det är härligt att känna
hundraprocentig närvaro utan att behöva prestera.
Plågad av förslitningsskador råkade Rennie Mirro för tre år sedan på en vän.
– Vi balettdansare har ont jämt, så man lär sig att se om en människa mår bra
i kroppen. Det gjorde han!
Det visade sig att vännen tränade ett styrke- och konditionsprogram
byggt på varierade funktionella rörelser. Rennie Mirro testade själv och
blev frälst. Nu är han med och driver ett gym som tillämpar just detta
träningsprogram.
– Framförallt återhämtningen går lättare. Som jag mådde efter 450
föreställningar av Singin’ in the rain var det ett smärre mirakel.
Emellertid kom genombrottet långt före Singin’ in the rain – även före
Grease, för vilken han fick guldmasken för bästa manliga huvudroll 2004. För
tio år sedan spelade han huvudrollen i Jesus Christ Superstar inför ett
tusental åskådare på Gasværket i Köpenhamn, när något märkvärdigt inträffade:
– För första gången kände jag vad det innebar att stå på scen, inte bara
tekniskt, utan känslomässigt. Fast jag inte dansade ett steg i
föreställningen så fylldes jag av en enorm och obeskrivlig kraft. Det har
väl med mognad att göra.
Mognat har han gjort på fler plan och han kan numera skilja på privat-
och yrkesliv och njuta av tillvaron trots en dålig dag på jobbet.
– Det har mycket med min son att göra. Jag älskar att se världen genom hans
ögon. Att vara hans pappa är det största som hänt mig, säger Rennie Mirro.