BJÄRRED.
– Jag tror att de flesta som drabbas av passionen för argentinsk tango drömmer
om att få åka dit, säger Margareta Westergård om sin första resa till Buenos
Aires i Argentina.
I morgon, den 20 maj, fyller hon 70 år och samma dag släpps hennes bok "Tango
i Buenos Aires – koder och passion".
– Och har man väl varit där en gång så vill man absolut dit igen. Det säger de
flesta och så var det för mig också.
2000 åkte Margareta Westergård dit för första gången för att få veta mer i
konsten att dansa tango.
Helfrälst på dansen blev hon som genom ett trollslag sommaren 1995 i Paris, då
hon såg några par dansa på en kaj vid Seine.
– Det var så elegant, så vackert, så sensuellt. Jag kände med en gång att
detta vill jag lära mig och jag tittade mig omkring om det fanns någon där
som kunde visa mig med en gång. Jag visste inte då hur många år det skulle
ta innan jag lärt mig.
Nu är hon själv tangoinstruktör och håller kurser, workshops och föredrag.
Dessutom har hon översatt två böcker om tango, "Milongan
– omfamningarnas basar" av Sonia Abadi och "En
tangodanserskas hemligheter" av Graciela H López.
Den egna boken utgår från dagboksanteckningar som hon gjort under sina besök i
Buenos Aires. Med tiden har hon kommit underfund med de oskrivna regler som
gäller på dansställena, milongorna. Som till exempel att ögonkontakten är
otroligt viktig och att mannen alltid bjuder upp med en liten nick.
– Kvinnan är med och väljer sin danspartner genom att låta bli att titta på
dem som hon inte vill dansa med.
– Dubbeluppbjudningar råkar alla ut för. Man är helt säker på att man blivit
uppbjuden men mannens nick gällde någon annan. Om det händer, så får man
låtsas att man är på väg till damrummet.
Margareta Westergård är verkligen ett suveränt språkrör för tangon. Hon
beskriver dansen som en nödvändighet i livet.
– Det är mycket känslor i dansen. En tangodans är som en 2-3 minuter lång
kärleksrelation där kropp och själ förenas i musiken. Sedan går man åt var
sitt håll och det är inte mer med det.
– Många som håller på med tango säger att de behöver dansen för att klara av
sina övriga liv.
På sin hemsida
listar Margareta Westergård platser där hon dansat tango. Hon har dansat i
Malmö och Lund förstås, men också i Istanbul, New York och i Loitokitok i
Kenya.
Vilken är din starkaste tangoupplevelse hittills?
– Jag måste säga att det var helt fantastiskt i Kenya. Jag var och besökte
mitt fadderbarn och skulle lära ut tango till en grupp i ett hjälpprojekt,
de flesta var massajer. De var otroligt snabba på att lära sig, trots att de
aldrig hört tangomusik tidigare.
– Tidigt i mitt tangoliv gick jag en kurs för en känd tangolärare från Buenos
Aires. Han dansade med alla kvinnorna i gruppen och det var första gången
jag dansade med en riktigt bra dansare. Den upplevelsen glömmer jag inte.
Du har blivit en van Buenos Aires-resenär. Du funderar inte på att flytta dit?
– Nej, säger Margareta Westergård bestämt.
– Mina barnbarn finns här och jag vill inte vara borta från dem för länge.
Sedan tror jag inte att det hade varit så lyckat att bo där. Det är mycket
som inte fungerar i vardagen. Det är roligare att få åka dit och hälsa på.