Tog ledigt efter hektiskt år

STOCKHOLM. För Sarah Dawn Finer har det suttit långt inne. Men i år – året då hon fyller 30 – har hon för första gången låtit karriären stå på vänt. I stället för att flänga mellan gigen har hon rest, tagit körkort, skaffat ny lägenhet och bil, tillbringat tid med familj och vänner och jobbat med sin relation till sig själv.

– Mina låtar handlar om mitt liv, säger hon. Då måste jag ju leva litet också! Så att jag har något att skriva om.

Vi träffas i en kantig sittgrupp på hennes skivbolag, Roxy Recordings. Sarah Dawn Finer kommer iförd svart elegans och en guldfärgad axelremsväska med integrerade högtalare. Rar och sensuell på en och samma gång och som intervjuoffer totalt själv­gående.

Det är lätt att tro att Sarah Dawn Finers karriär började när hon slog igenom i Melodifestivalen 2007 med ”I Remember Love”.

I själva verket debuterade hon som skådespelerska redan när hon var sex med en av huvudrollerna i Marianne Ahrnes (Malmöproducerade) tv-serie ”Maskrosbarn”, och sedan hon var tolv-tretton har hon jobbat professionellt med musik, show, film och musikal. Veteran vid 30.

2010 var ett särskilt hektiskt, framgångsrikt och omtumlande år, med debut i ”Allsång på Skansen”, konserten inför kronprinsessbröllopet, den tokhyllade julskivan ”Winterland” med vidhängande tv-sänd konsert, och som kronan på verket ”Nyår på Skansen”.

Däremellan hann hon med en revy med Magnus Uggla, en Beatles-konsert med MSO och en lång turné med företagsgig.

När året var slut tänkte Sarah: ”Shit, vad gör jag nu?”.

Hur skulle hon kunna toppa detta?

Och så tog hon alltså ledigt. Det viktigaste beslutet i hennes liv, säger hon.

Sarah Dawn Finer kommer från en brokig familj. Hennes mamma är amerikansk judinna med anor från Ryssland, hennes engelske pappa har både kristen och judisk bakgrund, och hennes syster Zoie är gift med en troende muslim.

Av sådant blir det inte bara surrealistiska jular, utan också – åtminstone i Sarahs fall – en övertygelse om att olika är både naturligt och berikande.

Hon växte upp i ett hippiebetonat kollektiv i Vasastan i Stockholm. Gick i Adolf Fredriks musikklasser, men hoppade av gymnasiet och flyttade hemifrån för att satsa helt på musiken när hon var 17. När hon var 24 hade hon tröttnat på att vänta på skivkontrakt och gav ut sin första skiva, en ep med sex låtar, i egen regi.

Kaxigt? Ja, Sarah Dawn Finer är en framåt tjej. Men som många artister bär hon på ett skört ego under en frimodig yta. ”Bestämd och extremt osäker”, säger hon själv och tackar både terapin och musiken för deras helande verkan.

Nå, till sist kom Roxy och viftade med kontrakt. Nu har hon tre fullängdsalbum bakom sig, alla tre på engelska.

Nästa skiva blir kanske svenskspråkig. Hon har redan börjat fnula med texterna, säger hon. Och det kräver allt hennes mod.

– Mitt första språk är ju engelska. Det är det språk jag helst använder när jag ska uttrycka känslor. Nu ska jag ta reda på vem jag är på svenska. Det är jätteläskigt!

Men det är ingen brådska med skivan. Först vill hon ge sig tid att utvecklas på andra områden.

Till att börja med blir det en stor julturné med materialet från ”Winterland”. Den 12 december framträder hon i Malmö konserthus.

Och sedan?

– Jag har provsjungit för en av mina idoler, och jag har provfilmat för en annan av mina idoler, avslöjar hon.

Vad för sorts projekt det handlar om behåller hon tills vidare för sig själv, men hon berättar med ett skratt att hon blev ”fullständigt starstruck” inför sina mästare.

– Jag fnittrade, rodnade och svettades. All min kompetens och all min grundtrygghet om vem jag är och vad jag kan just went out the fucking window.

Visst var det litet pinsamt. Men litet skönt, också, att hon kunde släppa på kontrollen.

– Det viktigaste jag har lärt mig under det här året, säger hon, är att ju svagare jag vågar vara, desto starkare blir jag.