Hon bläddrade nyligen igenom en gammal dagbok som hon skrev som nioåring på Oscarshem i Lund.
– Det stod nästan bara om utelekar, fysiska aktiviteter och vem jag lekte med. Jag tyckte mycket om att vara ute som barn.
När hon gick i sjätte klass hade Sara Snogerup Linse två alternativ för framtida yrken: bagare eller kemist.
– Jag gillade att tillverka saker.
Idag är hon professor både i fysikalisk kemi och molekylär proteinvetenskap och fascineras av sina två ämnen.
– Det är spännande att studera hur proteiner och metalljoner samverkar med varandra. Nu när du sitter där och tänker pågår en massa signalöverföring mellan proteiner, de är som små maskiner, berättar Sara Snogerup Linse på sitt kontor på Kemicentrum.
Hon har precis avslutat en föreläsning och tycker att hon lär sig lika mycket som studenterna, även om hon undervisat sedan 1980-talet.
– Biokemi är ett svårt ämne, men jag försöker hjälpa dem att hitta principerna så att inte varje exempel blir något nytt.
I sin egen forskning har hon tillsammans med ett par kollegor nyligen hittat en av mekanismerna som styr bildningen av de aggregat som orsakar alzheimer.
– Den här upptäckten ger nya insikter och uppslag.
Sara Snogerup Linses vardag är fylld av flera olika typer av aktiviteter. För ett antal år sedan var hon med om att starta en daglig verksamhet med friluftsprofil för ungdomar med autism. Anledningen var mellansonen Ulf som var gravt autistisk.
– Det var tillsammans med en annan familj som hade en autistisk son i samma ålder och några personliga assistenter som vi startade Humlegården i Södra Sandby.
Där får personer med autism bland annat vandra, cykla och rida men också utföra ”rejäla” sysslor i utomhusmiljö, som att lasta pellets.
Hon visar bilder på sonen Ulf när han gör just detta, från en minnesbok som familjen gjorde efter att han hastigt och oväntat dött i ett krampanfall för drygt ett år sedan, bara 23 år gammal.
Sara Snogerup Linse är fortfarande föreståndare för verksamheten på Humlegården.
– Det är oerhört fascinerande att se hur bra de mår och hur mycket de kan utvecklas om man utgår från deras styrkor och nyfikenhet, samtidigt som man ger väldigt tydliga och begripliga instruktioner. Men viktigast av allt är att vi har en stabil personal grupp som jobbar långsiktigt med glädje och stort engagemang.
För fem år sedan träffade hon sin nuvarande sambo Kyrre från Norge. Tillsammans gav de i höstas ut boken ”Kjetil lär sig flyga” som de skrivit, illustrerat och skrivit sånger till ihop. Det är en kapitelbok för barn i åldrarna fem till nio år.
– Sagan kom till oss. Vi har alltid tyckt om att skriva och gått skrivarkurser tillsammans. Det är en fantastisk styrka att vara två om hantverket, vi skissar tillsammans och sitter vid varsitt piano och klinkar på sångerna som ska vara med.
I höst kommer en ny bok om Kjetil och hans vänner och därefter väntar fler berättelser.
– Det som vi hade tänkt skulle hända i bok ett händer istället i en senare bok. Vi ger ut böckerna på ett förlag som inte refuserar något, istället får vi stå för den ekonomiska smällen om de inte säljer.
När hon får för mycket spring i benen ger sig Sara Snogerup Linse ut och orienterar. Hon är med i Lunds Orienteringsklubb och är ofta på Romeleåsen eller Söderåsen. Men allra helst orienterar hon i Hälsingland.
– Det är roligt att vara i ett annat landskap, att se naturen inifrån där. En gång när jag sprang stafett under ett SM i Hälsingland var jag tvungen att stanna upp för att det var så vackert och de andra fick påminna mig om att vi tävlade.
Den 22 maj är det dags för årets upplaga av loppet S:t Hans Extreme som hon har varit med om att starta på S:t Hans backar i Lund. De tävlande springer tio kilometer med totalt 560 meters stigning.
– Vi hade ett liknande klubbmästerskap på Romeleåsen tidigare men det var så många andra intresserade att vi fick flytta in det till stan istället.
Höjdskillnader är något som Sara Snogerup Linse även tar sig an när hon fjällvandrar.
– Jag är rädd för höjder, men tycker ändå om berg. Jag gillar den ro man får när man lämnar civilisationen.
I morgon, samma dag som våren sjungs in, blir hon 50 år.
– När jag var liten tyckte jag det var roligt att fylla år på valborg när det firades med både flagga och bål. Det är en trevlig dag när alla är glada.