Det är fredag eftermiddag och värmen är lika tryckande som vid en finsk bastufest. Ute på gatan trängs turister med uteserveringar och ljudnivån är allmänt hög. Men i Ulla Hedners stora lägenhet är det svalt och tyst. Vardagsrummet är till bredden och höjden fyllt av böcker – allt från skönlitteratur och deckare till medicinska fackböcker – och stänger effektivt ute alla störande ljud.
Ulla Hedner är precis hemkommen från sitt sommarhus på Bjärehalvön. Där har hon sin fristad när hon inte reser jorden runt som läkare och specialist på blödarsjuka.
Hon har bott i Malmö i nästan hela sitt liv och började sin karriär som obetald laboratorieassistent på avdelningen för blödnings- och blodproppssjukdomar – då placerad i källaren på Malmös allmänna sjukhus. Med tiden blev hon både under- och överläkare på avdelningen.
Det var också här som Ulla Hedner kom i kontakt med faktor sju, en av de faktorer som är nödvändig för att blodet ska koagulera, och förstod att den kunde vara länken till ett botemedel. 1983 ringde läkemedelsföretaget Novonordisk i Köpenhamn och bad Ulla Hedner att sätta upp ett labb för blodproppssjukdomar, något som gav henne möjlighet att fortsätta arbetat med faktor sju.
Efter många års slit blev medicinen registrerad 1996 och har sedan dess använts som medicin för blödarsjuka patienter över hela världen. Den har även visat sig vara användbar för att stoppa blödningar vid trauman som terrorattacker och stora trafikolyckor.
– Jag minns speciellt en flicka från Tel Aviv. Hon hade skadats svårt i en terrorexplosion och förlorat mycket blod, men räddades tack vare vår medicin. Sedan dess har hon växt upp och fått en dotter. Det är underbart, säger Ulla Hedner.
På sin dator har hon en fil som heter ”snälla mail” där hon har sparat alla positiva brev och reaktioner som hon fått, bland annat av sina patienter.
– Den öppnar jag när jag är deppig.
Det har blivit mycket jobb under årens lopp. Ulla Hedner är mycket tacksam mot sin make, professorn Sven-Erik Bergentz, som aldrig klagade när hon kom hem från sina 14-timmars arbetsdagar.
– Min man uppmuntrade mig och tyckte aldrig att jag arbetade för mycket.
Det var också arbetet som hjälpte henne ur den värsta sorgen när Sven-Erik gick bort 2006.
– Jag saknar honom hemskt. Han var väldigt solidarisk.
Trots att det var ett tag sedan hon officiellt pensionerades är hon i hösta grad aktiv inom forskarvärlden. När Novonordisk startade en fond för blödarsjuka, vars mål är att förbättra behandlingen för blödarsjuka i utvecklingsländer, var Ulla Hedner inte sen att haka på.
– Många länder har pengar, men de används så konstigt. Det gäller att hjälpa dem att använda resurserna rätt. Vi måste utbilda personalen att själva ta ansvar för sina patienter.
Novonordisk har för tillfället projekt i 25 länder runtom i världen, vilket gör att det blir många resor per år. Med över 250 artiklar publicerade i medicinska tidskrifter är hon en av världens ledande specialister på blödarsjuka och hon blir alltid väl mottagen vart hon än reser.
– Responsen är väldigt bra. Jag får alltid något tillbaka. De jag möter känner att jag är intresserad av dem och deras patienter.
Närmast på schemat står föreläsningar i Sydafrika, Mexiko och Indonesien. Senare i höst väntar Oman. Och oavsett vilket land hon åker till så försöker hon alltid hinna med ett besök på ett av deras sjukhus.
– Jag är besatt av att se sjukhus. Jag tycker att hur de behandlar sina patienter säger mycket om landet.
Ulla Hedner, som nyss fyllde 73 år, har alltså inga planer på att sakta ner tempot.
– Jag känner mig inte pensionerad. Så länge jag orkar och tycker att det är roligt vill jag gärna fortsätta.
En arbetshäst alltså. Och det är precis så hon som tror att hennes vänner och familj skulle beskriva henne.
– De skulle nog säga att jag är entusiastisk och engagerad. Men det måste man vara för att driva igenom något så stort. Att jag såg att faktor sju fungerade gav mig kraft.