Kan man förena medmänsklighet med sifferarbete?
Enligt Annmari Wellhag Wallén går det alldeles utmärkt. Och hon borde veta efter att ha arbetat på bank i nästan ett halvt sekel, varav de sista trettio åren på hemorten Staffanstorp. Numera arbetar hon deltid på Svensk fastighetsförmedling.
Självklart är hon ett känt ansikte.
– Mina barnbarn brukar undra om jag känner hela byn. Men det hör till spelets regler. Vill man upprätthålla en relation med kunderna måste man vara tillgänglig. Men jag kan också vara ärlig och säga ifrån när jag inte har tid, säger Annmari Wellhag Wallén.
Hennes livshistoria började i Bosjökloster där föräldrarna drev vandrarhem.
– Min far var och är fortfarande min stora förebild. Han visade alltid stor empati och omtanke om andra och lärde mig acceptera att människor förtjänar att behandlas med respekt även om de är olika. Det har jag försökt ta med mig genom livet.
Föräldrarna blev Annmari Wellhag Walléns första arbetsgivare. Som tioåring fick hon ägna många sommarlovsdagar åt att hjälpa till under högsäsongen på vandrarhemmet.
– Från tio år hade jag inte mycket till sommarlov. Men jag fick å andra sidan mycket dricks, minns hon.
När hon var 17 år styrde ödet, i form av skolstyrelsens ordförande i Höör, in henne på den framtida yrkesbanan.
Han såg ett framtidslöfte i den studiebegåvade flickan och ordnade ett sommarjobb på ortens bank i vars styrelse han även satt med.
Senare samma år fick hon en aspirantanställning som blev inkörsporten till en lång yrkesbana på olika skånska banker.
Dåtidens bankarbete var annorlunda än nu. Man skrev för hand och räknade med hjälp av papper, penna och räntetabeller. Den som sparade fick en bankbok med stämplar och handskrivna uppgifter om sparkapitalets storlek.
1960-talet var en brytningstid när hemmafruarna i allt större utsträckning gav sig ut på arbetsmarknaden. Annmari Wellhag Wallén var en av dem som valde att arbeta vidare sedan hon gift sig och fått två barn.
– På den tiden var man inte mammaledig som idag. Jag var bara hemma en månad. Förskolor fanns inte som idag så vi anställde en barnflicka, berättar hon.
För Annmari Wellhag Wallén har bankjobbet varit den perfekta mixen av administrativt arbete och möjlighet till sociala kontakter.
– Jag har alltid haft ett behov av att ha med människor att göra. Med åren har min ålder, erfarenhet och sociala förmåga bidragit till många starka relationer.
– En del har haft familjebekymmer och det var uppskattat att jag lyssnade och brydde mig.
Det har bara funnits ett aber. Annmari Wellhag Wallén och datorerna har aldrig riktigt kommit överens.
– Det tog tid, men jag lyckades lära mig det jag behöver kunna. Men det har varit jobbigt, säger hon.
Den 15 december 2000 gick Annmari Wellhag Wallén, då 63 år gammal, i avtalspension. Men bakom hörnet väntade en ny karriär.
En lokal mäklarfirma erbjöd jobb som assistent på deltid. Hon tackade ja och har blivit kvar på det som idag är Svensk fastighetsförmedling.
Det gör henne till ett intressant exempel i debatten om höjd pensionsålder.
– Många förvånas och undrar när jag ska sluta. Men jag är inte där ännu.
– Jag är stolt över att jag har kunnat jobba så länge efter pensioneringsåldern. Men det går inte att generalisera. Det beror på individens hälsa och livskvalitet.
Födelsedagen firar Annmari Wellhag Wallén i två omgångar. Först med en mottagning i Nevishögs smedja på själva högtidsdagen och sedan på lördag hemma med familjen.