Göte Hansson var vår doktorand i Lund. Tre stora verk hann han med. Hans banbrytande avhandling handlade om socialklausuler. Idén var att länder med dåliga arbetsvillkor skulle straffas med tullar om de inte bättrade sig. Göte visade att det var långt ifrån säkert att den fungerade i praktiken och att den delvis var protektionistisk.
Nästa projekt gällde internationell harmonisering av ekonomisk politik. Göte fastslog att det inte är säkert att detta kommer att öka den globala effektiviteten och att fria kapitalrörelser är nyckeln till effektiv harmonisering på andra områden. Det sista verket i trilogin behandlar förändringarna i den etiopiska ekonomin 1974–1994, en socialistisk politik följd av en övergång till ett mer marknadsorienterat system.
Göte kombinerade analytisk stringens med en stark känsla för frågeställningar. Hans böcker, publicerade på internationella toppförlag, bygger konsekvent på central allmän jämviktsteori och utmynnar i tillämpbara slutsatser. Göte var klart underskattad, inte minst av sina konkurrenter, men till slut blev han välförtjänt professor i internationell ekonomi i Lund 1997.
Afrika låg Göte varmt om hjärtat. Han ansvarade för den ekonomiska bevakningen av Etiopien och Eritrea för Sida, administrerade Lundainstitutionens utbildningssamarbete med Dar es Salaam och var akademisk chef för Trade Policy Training Centre in Africa i Arusha, där folk från förvaltning och näringsliv fick kvalificerad ekonomisk utbildning.
Göte Hansson var skicklig administratör. Vi tyckte väl att den egna forskningen kunde få större plats, men han ville varva arbetsuppgifterna. Som prefekt och dekanus klarade han med glans av att hantera den sorts byråkrater som drev oss andra till vansinne.
Göte var pratglad, slagfärdig och sällskaplig och hade massor med humor. Det behövdes. Han levde tjugo år med sin svåra, sällsynta sjukdom. Det var ett svårt slag för honom när den upptäcktes, men han lärde sig leva med den och den rådde aldrig på hans goda humör.
Mats Lundahl
Bo Södersten