Ola, som börjat som åklagare i Stockholm, var kanske mest känd för allmänheten som åklagare i Ebbe Carlsson-affären.
När hustrun Lillemor ville börja studera i Lund fick Ola samtidigt möjlighet att 1981 efterträda den legendariske länsåklagaren Lennart Eliasson.
Med Ola som chef blev den dåvarande länsåklagarmyndigheten en osedvanligt trivsam arbetsplats. Seglaren och berättaren Ola var inte de stora ordens man och han hade inget intresse av att synas i media.
Myndigheten styrde han fram till 1996 med en lugn lågmäldhet som var så typisk för Ola. Hans förtroende för medarbetarna var stort och han gav på ett föredömligt sätt alla underlydande tillfälle och möjlighet att utvecklas i sina yrkesroller.
Han var också en god lyssnare med ett i det närmaste gränslöst tålamod med så kallade rättshaverister.
Det sista mer uppmärksammade ärendet som Ola personligen drev tillsammans med tullen under ett enormt medietryck var det så kallade Ebbe Carlsson-målet med början 1988, ett mål med många bottnar och politiska konsekvenser.
Ärendet var i grunden ett relativt enkelt smugglingsmål, men kom i förlängningen också att handla om huruvida polisledningen med den högsta statledningens eventuella samtycke eller kännedom sanktionerat olovlig avlyssningsverksamhet i anslutning till Palme-utredningen.
Olas person och goda ledarskap var grunden för att många av oss som haft förmånen att ha honom som chef fortsatte att träffas regelbundet tillsammans med Ola i olika konstellationer sedan han gått i pension 1996.
Vid den senaste träffen för några månader sedan var det ingen som anade att detta skulle bli sista gången vi träffades.
Den cancer som Ola själv ovetande bar på fick emellertid ett mycket hastigt förlopp sedan den upptäckts. Ola lämnade för alltid oss kamrater, släkt och vänner i ljust minne den 9 mars 2012.
För arbetskamraterna vid åklagarmyndigheten
Jörgen Lindberg