Anders Herslow hade god kontakt med alla fyra elementen. Han stod med båda
fötterna på jorden, han hade många bollar i luften, han drog sig inte för
eldgivning när han delgav omgivningen sina oförytterliga tankar i tidens,
och för all del också gärna rummets, frågor, och han muddrade i vatten lika
obesvärat i Röda havet som i märgelhålet hemma på Hildelund.
Han rörde sig också ledigt i alla fyra väderstrecken: lika självklart i den
arabiska öknen som på Grönlands glatta glaciärer, lika hemtamt i Sydamerikas
djungler som i Skånes våta lera.
Han var en skåning i världen och en världsman i Skåne. En världsman, vill
säga, i detta ords gedigna betydelse – en man som inte onödigtvis låter sig
besväras av protokoll och yttre åthävor.
Under studenttiden i Lund var han ett år kurator i Malmö nation, en av de
finaste poster en student kan inneha, liksom att vara ekonomichef för
Karnevalen, vilket han också mycket riktigt blev några år senare.
Anders antog utmaningen, utan att darra på manschetterna i de uppkavlade
skjortärmarna. Han förenade den stränge bokhållarens krav på ordning med ett
välgörande lättsinne.
Så blev det också en lysande karneval. Det tyckte både karnevalsbesökarna,
karnevalisterna själva – och revisorerna. Och det är min själ inte lätt att
göra alla de tre grupperna glada samtidigt.
Om Anders stundom kunde förefalla något stram till det yttre, så berodde det
helt enkelt på att han stundom var något stram till det yttre.
Mer påfallande var dock hans snara beredskap till skratt; ett skratt som
inte precis var den klingande klarinetten, utan snarare låg som ett
växelspel mellan en trumma och en bastuba. Ett befriande växelspel.
Det var överhuvudtaget något fritt över Anders. Han var frikostig, frimodig
och fritänkare. Han var något så ovanligt som en osentimental
känslomänni-ska. Han var fäst vid det skånska, mycket fäst, självklart, men
inte fast.
Däremot kommer vi att minnas hans fasthet i fyra andra avseenden, och minnas
med glädje: hans fasta blick, hans fasta handslag, hans trofasthet och hans
vänfasthet.
Sven Unger