Axel Roos: Försiktig bankman med gott humör

När Axel Roos 1955, tillträdde befattningen som verkställande direktör i Skånska Banken var han 33 år. En, även i dag, exceptionellt låg ålder för att leda ett börsnoterat företag.

Som provinsbank hade Skånska Banken en för dessa regionala banker förhållandevis stor andel av sina kunder bland storföretag, huvudsakligen som följd av den starka ställning som familjen Roos tidigt intog i skånskt näringsliv, vilket för övrigt också kom till uttryck i de styrelseposter som Axel Roos och hans äldre broder Carl-Sigvard beklädde.

Det kan ju sägas att Axel Roos föddes med silversked i mun. Under den långa tid han var verksam som bankens chef (1955- 1989) visade han sig emellertid skickligt kunna manövrera banken genom efterkrigstidens i flera avseenden besvärliga utveckling på kreditmarknaden.

Axel Roos kände starkt de krav som ställdes på honom som ledare för en familjedominerad bank. Han var till sin natur en försiktig och konservativ bankman.

När avregleringen av bankmarknaden på 80-talet gav utrymme för en mera expansiv kreditgivning lät sig Axel Roos inte dras med i det lättsinne, som senare skulle tvinga många banker och finansinstitut till att begära statlig hjälp eller acceptera sammanslagningar.

När Skånska Banken 1990 övertogs av Svenska Handelsbanken var det heller inte till följd av en nödsituation.

Även när jag i mitten av 70-talet övergick till att arbeta för en fransk bank fortsatte vi att träffas både professionellt och i vänkretsen; inte minst minns jag - som säkert många andra vänner - de stora festerna på Strandvillan i Malmö.

För några år sedan drabbades Axel Roos av ohälsa, som tvingade honom att leva ett mera isolerat liv på sitt tuskulum, Backa gård i Vellinge, och kontakt hölls allt mera per telefon. Sitt goda humör och sin ofta litet underfundiga och milt ironiska humor behöll han dock in i det sista.

Axel eller "Acke" som han kallades i umgängeskretsen var i hög grad sina vänners vän. Med sin anspråkslösa framtoning och sin naturliga och litet blyga charm vann han allas våra hjärtan.

Inge Vikbladh