Vi arbetskamrater i Skanska har inte bara förlorat en betydelsefull och högt respekterad medarbetare - vi har också förlorat en kär vän. Och hans vänkrets var stor. Det är ingen överdrift att säga att Anders saknas över hela världen - för så brett var hans kontaktnät.
Under sina drygt 30 år i bolaget arbetade han som ekonom i en lång rad länder. Projekten var hans rätta element - han älskade att se stora projekt ta form och resultera i nytta för samhället och avkastning för bolaget.

Han kände bolaget in i minsta detalj. Han förstod att byggprojekten ofta är levande organismer som kräver särskild omvårdnad och som dessutom är starkt beroende av personliga kvaliteter. Något som han själv hade i stora mått och generöst delade med sig av.
Anders var en självtänkare med stor integritet som många gånger var steget före och såg längre än vi andra. Han var till exempel den som initierade Skanskas etiska råd som infördes för att förhindra oegentligheter och höja branschens ibland något skamfilade rykte.
Men Anders var så mycket mer än en engagerad yrkesman. Hans humanistiska människosyn och stora humor fanns med i allt han gjorde. Han var en brobyggare i ordets sannaste betydelse. Han var nestorn av ekonomer i en miljö där flertalet var ingenjörer och många är de ungdomar som han har lotsat in i verksamheten. Och han förstod tidigt vikten av att stötta kvinnors utveckling i den mansdominerade byggvärlden.
Med sitt öppna och rättframma sätt vann han både personliga vänner och respekt. Naturligtvis färgade detta även bolaget - Anders var den bäste ambassadör som tänkas kan.
Hans Biörck
Gunnar Carleson
Mats Williamson
för vännerna på Skanska
100% är glada
0% är likgiltiga