Bengt Ankarloo var verksam vid Historiska institutionen i Lund, först som
universitetslektor, 1992-2000 som professor och under en period prefekt. Han
forskade också tidvis i Tyskland och USA och innehade akademiska
förtroendeuppdrag, till exempel som preses vid Vetenskapssamfundet i Lund
och expert vid Riksbankens jubileumsfond.
Bengt åtnjöt stor respekt för sin integritet, rättframhet och lärdom. Han
blev internationellt erkänd som expert på 1600-talets häxprocesser, där han
i en rad böcker förenade sin rättshistoriska kompetens med uppslagsrika
social- och kulturhistoriska perspektiv.
Avhandlingen från 1971 fokuserade trolldomsprocesserna i Sverige medan han i
senare verk introducerade vidare europeiska komparationer (till exempel "
Häxornas Europa 1400-1700"). "Att stilla herrevrede" är
ett elegant och kunskapteoretiskt intressant exempel på kulturhistoria i
mikroformatet, och i "Helvetet: Döden och de eviga straffen i
Västerlandets kristna tradition" visar författaren sina djupa
insikter i Europas idévärld från senantiken till nutid.
Bengt var en idérik och skarpsinnig forskare, med en briljans i
formuleringarna som är ovanlig. Som lärare var han lysande - engagerad,
brett orienterad, tydlig.
Som person var Bengt intensiv, snabb och temperamentsfull. Någon gång kunde
han flamma upp i vrede över sådant som han ansåg vara fel men han var aldrig
långsint. Oftare livades han upp i glädje och entusiasm. För sina vänner var
han en generös och omtänksam människa, sprudlande av infall och kunskap. Han
kunde tala om det mesta, älskade konst, musik och litteratur. I köket var
han en trollkarl.
Vi minns fisksoppa på stranden på Österlen eller delikata rätter i hans och
Gretas hem i Lund. I Bengts sällskap blev det fest, fantasier och fria
associationer - men också allvarsamma samtal. Det blir tomt utan honom.
Göran Rystad
Eva Österberg