Jens växte upp i Falsterbo och efter gymnasietiden följde studier i Lund där
Jens läste till civilekonom.
Jens var en begåvad musiker och självlärd gitarrist samt pianist. Han var en
av hörnstenarna i bandet Stockfinster som spelade en del på Malmös
klubbscener i början av 2000-talet. Efter ett antal år splittrades bandet
och medlemmarna fortsatte göra musik på egen hand.
Efter sina studier i Lund arbetade Jens på Lundalogik tills han i
slutet av 2003 tog steget och lämnade sin trygga tillvaro för att
förverkliga drömmen att jobba med något mer kreativt. Jens stora musikalitet
och förmåga att producera i stort sett alla musikstilar var till stor fördel
när han valde att börja frilansa som kompositör och ljudläggare. De kommande
åren medverkade Jens på ett antal produktioner, bland annat på de första
utgåvorna i serien ”Mitt hjärtas Malmö”.
Tillsammans med regissören Magnus Hedberg skrev Jens manus till filmen
”Sista dagen” som spelades in 2004. Under inspelningen var Jens både
ljudtekniker och producent, och det var till stor del Jens driv och
engagemang som gjorde att filmen blev av. Trots avsaknad av budget lyckades
man få filmen visad på bio samt på SVT.
Det var vid den här tiden som Jens träffade Camilla, som delade Jens stora
passion för musik och film.
Deras kärlekshistoria var lika självklar som okomplicerad och inom ett par år
fick de sin första dotter, Selma.
Samtidigt tog Jens karriär återigen en ny vändning. Under sina sista år
arbetade Jens som sound designer på dataspelsföretaget Massive Entertainment
samtidigt som familjen utökades med ytterligare två döttrar, Astrid och Elli.
Jens sista höst var präglad av sjukdom, men trots detta miste Jens
aldrig sin otroliga optimism och livsglädje. I en tid av kaos och kris för
samtliga i Jens närvaro, såväl familj som vänner, var det Jens som stod
stark.
Men det är inte bara minnet av denna nästintill övermänskliga styrka hos Jens
som vi alla kommer att bära med oss resten av våra liv. Jens var även en
lojal, generös och storsint vän med en fantastisk humor. Han lämnar ett
gapande hål i tillvaron hos alla som fick ynnesten att lära känna honom.
Sebastian Borg