Manlio blev examinerad pianist när han var 20 år vid Musikhögskolan i Malmö. Internationellt kända pedagoger, såsom professorerna Peter Feuchtwanger och Lazlo Simon, lovordade honom som en exceptionell begåvning.
Manlio betraktades som ett underbarn och fick pianoundervisning redan som treåring. När han var nio år tog dåvarande universitetslektor i piano, Björn Ejdemo, över undervisningen från Lotta Larsson och Michal Vesolowski. Manlio studerade även pianospel vid Musikhögskolan i Piteå.
Manlio Giordano var medlem i ett flertal ordnar, bland annat Frimurarorden.
Som människa var han generös, öppen och ödmjuk och såg upp till det högre tänkandet som ett ideal. Han ville finna musikens innersta kraft och väsen, med vilken han i det närmaste med hypnotisk styrka påverkade sin omgivning. Med emfas uttryckte han notbildens otillräcklighet och trubbighet för utövaren.
Under Manlios sista halvår i livet fick undertecknad kollega, ta del av hans visioner, briljanta och humoristiska tänkande. Vi planerade konserter och två dagar innan han avled gjorde vi en lyckad inspelning av Alessandro Stradellas Pieta Signore i Skissernas Museum i Lund. Ett stycke som väl symboliserar hans tankar, liv och gärning.
Han påbörjade även studier på läkarlinjen vid Lunds Universitet och avverkade i ett rasande tempo kurser i matematik, fysik, teoretisk fysik, farmakologi, molekylärbiologi med mera, med spets på de flesta tentor.
Med sitt italiensk-svenska ursprung var han utsvävande, gladlynt och varm med ett samtidigt strikt, koncentrerat och nobelt uppträdande. Hans utstrålning var magnetisk. Han var emotionell. Högbegåvad. Kreativ. Snabbtänkt. Läraktig. Logisk. Intuitiv. Kort sagt – ett geni.
De som fick lära känna hans inre natur, glömmer honom aldrig. In i det sista, var han envis. Han gav sig inte.
Från vänner och kollegor från världens alla hörn - vi vill ge honom ett ljust och kärleksfullt farväl.
Per-Anders Hedlund, operasångare
Agneta Geijer, frilansskribent