”Han kommer, han kommer ... Pålle kommer...!” Så inleddes mitt första möte med
Bengt ”Pålle” Pålsson – en kille från Kirseberg i Malmö, Skåne, som blev en
mytomspunnen regissör och banbrytande ambassadör för idéen kring teatern som
vapen. Platsen var Bredsjö i Bergslagen och han skulle hålla i den
teaterhandledarutbildning som kom att förändra mitt vägval i livet.
En stor personlighet, en genuin folkbildare samt en tidlös och modig
resenär över gränser i allt från teaterns magi till hela världen kom att bli
en av mitt livs viktigaste mentorer. Sträng – javisst men med den kärlek som
kännetecknar den som ser, vågar, tror och vill.
Många är vi som genom och tillsammans med ”Pålle” fått vidga våra vyer, göra
vägval och förstå betydelsen av att våga.
Hans eget val föll på kulturen – trots att han med sin längd och sina stora
fötter var perfekt som basketspelare.
Vägen kantades av reseledaruppdrag, Konstfrämjandet, Skådebanan,
Studioteatern, Arbetarteatern och arbetet som kulturintendent i Malmö.
”Pålles” glada bullriga skratt, snarkandet när teatern inte nådde ut över
rampen, klipp och klistrandet i alla manus, det smått koleriska humöret,
hans egensinniga bilkörning och den organiserade oredan har skapat
oförglömliga, hjärtevarma minnen.
Hans bildning och kunskap, entusiasm, mod, energi och oförtrutna kamp för
allas rätt till kultur i dess bredaste form kommer för alltid att vara hans
signum.
”Pålle” fattas oss!
Barbro Franckié med make Bernt Franckié, Grünewald och döttrarna Frida, och
Sigrid