Jag ser en bild framför mig. Hon går på Lundavägen, en av de gråaste och tråkigaste gator man kan gå på i Malmö.
Hon går och läser i en bok, sannolikt en roman. Hon är den enda människa som jag har sett gå med raska steg på Lundavägen och läsa en roman.
Det är i det närmaste omöjligt.
Cecilia var en särskild människa. Hon förställde sig inte, som vi. Hon ville bara försöka vara hon och det hon skapade.
”Innan jag fyller 40”, sa hon ”ska jag ha skrivit en bok, fött barn och ha varit i Amerika”.
Jag vet inte om hon kom till Amerika, men hon skrev och gav ut minst en bok, och hon födde tre underbara barn.
Hon skrev en massa mer: många kloka, egensinniga artiklar på Sydsvenskans kultursida, på vars redaktion vi var kollegor.
Cecilia hade så mycket mer att ge: till sina läsare, till sina vänner, till sin man, och, framför allt, till sina tre små barn.
Lena Rosendahl