Bertil disputerade i Lund 1976 på en avhandling i fysikalisk kemi som
behandlade metalljoners reaktioner vid höga temperaturer i smälta salter, så
kallade jonvätskor. Projektet initierades av professor Ido Leden, som insåg
jonvätskornas betydelse som medier för intressant kemi och tekniska
tillämpningar. Introduktionen till forskarstudierna bestod väsentligen av
instruktionen ”Du kan väl titta lite på det här med saltsmältor”.
Självständigt byggdeså Bertil och hans doktorander under de
följande åren upp internationellt ledande forskning. Arbete med flera hundra
grader varma, smälta salter krävde stor experimentell skicklighet och
innovativ anpassning av mättekniken. Bertil var drivkraften i denna
utveckling, där nya kemiska föreningar karakteriserades, nya elektroder
konstruerades och internationella samarbeten utvecklades.
Som handledare inbjöd han till stor självständighet, under ansvar.
Han förmedlade utmärkt den tradition av exakthet i tanke och formuleringar
som kännetecknat hans egen handledare, Ido Leden. En positiv, gladlynt, näst
intill fryntlig läggning kombinerades med ett knivskarpt intellekt, vilket
skapade en trivsam och kreativ miljö.
Bertil var en skicklig lärare och administratör. Jämsides med krävande
forskning och handledning deltog han i grundutbildningen som föreläsare och
huvudlärare i oorganisk kemi, senare även uppskattad studierektor för den
naturvetenskapliga kemiutbildningen.
Han engagerade sig i det internationella studentutbytet och utsågs av
EU-kommissionen till en av fyra svenska promotorer för Sokrates/Erasmus
internationella utbytesprogram. Han bidrog starkt till att Lunds universitet
snabbt kunde anpassas till Bolognaavtalet, som innebar en harmonisering av
EES-områdets universitetsutbildningar.
Från år 2000 var Bertil under sex år prodekan för
naturvetenskapliga fakulteten med särskilt ansvar för grundutbildningen. Han
engagerade sig starkt i fakultetens utbildningar och blev en inspiratör för
studierektorerna. Hans smittande entusiasm och förmåga att få alla att dela
visionerna om bland annat Bolognaprocessens betydelse var centrala för
fakultetens arbete. Med kloka synpunkter och framsynthet bidrog han starkt
till fakultetens utveckling.
Hans arbete kännetecknades av kunskap, eftertänksamhet och gott omdöme, men
också av lyhördhet och tydlighet. Av studenterna fick han hedersuppdraget
som inspektor för den naturvetenskapliga studentkåren.
Vi är många som med stor saknad tvingas acceptera att vi inte längre kan ta
del av Bertils trygga klokskap. Våra tankar går till hans familj.