Anders gick bort under en resa i Afrika där han var reseledare. Det var som
resenären och reseledaren som vi, alla hans vänner, främst minns honom.
Anders arrangerade och ledde många resor till Afrika, Asien och Sydamerika,
inklusive Galapagosöarna. Otaliga var de upplevelser och minnen för livet
som Anders gav till sina medresenärer.
På 1960- och 70-talen var det en högtidsstund för unga
fältbiologer med leriga stövlar att få vara i Anders närhet och höra
berättelser från hans resor.
Vi unga som slukade böcker om resenärer i fjärran land kände då närkontakt med
en livs levande upptäcktsresande och naturalist. Sådana ville vi också bli –
en person med gedigna kunskaper om naturen och många upplevda spännande
äventyr i bagaget.
Efter tiden vid universitetet arbetade Anders som miljöinspektör i
Staffanstorp. Men det var resorna som var hans passion.
Anders var fältbiolog ut i fingerspetsarna. Hans största intresse var
nog reptilerna, men han hade också stor insikt om och förståelse för allt
omkring oss i naturen, både djur och växter, och visste dessutom åtskilligt
om etnografi.
Hans bibliotek var enormt och hans kunskaper likaså. Anders hade erfarenhet av
många månader i fält och lugnade oss andra när lejonen röt utanför tältduken
eller när vi hittade skorpioner under liggunderlaget.
Han var originell på många sätt. Det påstås till exempel att han en gång
besteg Kilimanjaro med enbart sina kära tofflor på fötterna!
Anders svåra sjukdom gjorde honom under många år alltmer orörlig.
Vi var alla imponerade av att han aldrig lät sina problem inverka på viljan
och förmågan att genomföra resor och vara med där det hände. Han fortsatte
att organisera resor till Afrika och Sydamerika och fungerade där som den
självklara ledaren. Han var också trogen besökare på föredrag och
exkursioner om natur och miljöfrågor. Ja, man undrade var han var om han
inte dök upp!
Vi alla som lärde känna Anders på resor och ute i naturen känner tomhet och
saknad av hans föredöme. Få människor kan uppvisa en så okuvlig viljestyrka
att genomföra det man vill trots alltmer begränsade fysiska förutsättningar.
Anders var en förebild som visade att vill man verkligen, så kan man nästan
allting.
Helena Heyman
Olle Nordell
Barbro Ström
Krister Wadén
Cecilia Wide
Lasse Willén