Sven Gunnar Särman, välkänd tidningsman och förlagschef från Helsingborg, var
född i Göteborg och tog i unga år steget in i tidningsvärlden som
medarbetare hos såväl Morgonposten som Aftonposten.
Därefter kom han till huset Bonniers tidningsgrupp i Stockholm som reporter
och redaktionssekreterare vid Vecko-Journalen och Damernas Värld. Under ett
par år var han även redaktionssekreterare på Aftonbladet.
Sin första stora bedrift gjorde han 1964–1972 som chefredaktör för
Femina i Allers förlagshus i Helsingborg. Han ändrade tidningens inriktning
mot ett socialt medvetet reportage och gav också utrymme för nydanande
formgivning.
Sven Gunnar Särmans skånska odyssé förde honom sedan till Höganäs där han på
bokförlaget Bra Böcker inträdde som redaktionschef vid ägaren och grundaren
Rolf Jansons sida. Under denna starka duos ledning utvecklades Bra Böcker
under 1970- och 80-talen till ett verkligt kraftcentrum inom den svenska
bokmarknaden.
Detta kulturförmedlararbete kröntes 1986 av regeringen med det nationella
förtroendet till Bra Böcker att ge ut Nationalencyklopedin.
Sven Gunnar Särman var en utpräglad journalistisk förlagsman.
Borrade sig ofta djupt in i bokprojekten där han sökte den journalistiska
poängen.
Själv skrev han en märgfull prosa som kom till användning 1991–2003 då han var
chefredaktör för marknadsföringstidningen Tendenser, en bedrift som
belönades med Stora Journalistpriset. Han var även krönikör i Helsingborgs
Dagblad.
Sven Gunnar Särman kunde vara tuff som chef men var en fascinerande, varm och
roande samtalspartner privat.
Familjen betydde mycket för honom. Hans hustru Marianne, själv redaktör
och forskare, var en viktig samtals- och tennispartner.
Sven Gunnar Särman var en avhållen nestor för en lång rad publicister. I sin
personlighet kunde han vara originell.
Han åt varken frukost eller lunch, men däremot gärna gourmandiska middagar.
Körde sportbil med öppet tak. Älskade att gå barfota. Samlade vackra
kärleksdikter till egna böcker. Spelade tennis på mästerskapsnivå. Som
gammal fältflygare flög han sportflygplan långt upp i åren.
Trots sin mångsidiga karriär och trots att han passerat 80-strecket,
kunde han fortfarande mycket arbetssugen, nästan lite harmset, fråga
omgivningen: ”Varför får jag inte längre några jobberbjudanden?”
Vi är många som saknar honom djupt.
Mats Ekdahl