Gert Marcus var född i Hamburg 1914. Hans far var tysk advokat av judisk börd,
modern var svenska. Efter Hitlers maktövertagande och riksdagshusbranden i
Berlin 1933, anade han varthän det skulle gå i Tyskland. På hösten samma år
cyklade han tillsammans med sin yngre bror hela vägen från Hamburg till
Göteborg och senare till Stockholm, där han blev bosatt.
Marcus blev känd som en omutligt konsekvent konstruktiv skulptör men började
som figurativ målare med Cézanne som ledstjärna. 1949 övergick han till att
måla och skulptera nonfigurativt i ett geometriskt och dynamiskt formspråk
med små subtila förskjutningar. På 1950-talet blev han medlem av Groupe
Espace i Paris.
Han vistades periodvis i Paris och bodde under somrarna i Carraras
tvillingstad Massa, där han hade en stor utställning 1981 och blev känd i
Italien. Likt en vetenskapsman utforskade han formernas och färgernas
inbördes relationer och löste i skulptural form problemet med cirkelns
kvadratur. När han ställde ut på Moderna museet 1986 skrev Lars Nittve,
”Praktik och teori förenas i en dialektik, som i sin enkelhet rymmer en
svindlande komplexitet”.
Gert Marcus utförde ett tjugotal offentliga verk. En syntes av hans ambitioner
som skulptör och målare är den stort upplagda Diedersekvensen, som utfördes
redan på 60-talet men först 1994 fick sin slutliga placering vid Lindholmens
kunskapscentrum i Göteborg. Platsen döptes sedan av göteborgshumorn till
Marcusplatsen. Ett annat mycket stort arbete var gestaltningen av
Bagarmossens tunnelbanestation i Stockholm 1990-94 med två 150 meter långa
väggar i färglaminat.
Lund har tre offentliga skulpturer av Marcus, Kropp och linje vid
Högevallsbadet samt Kropp och ytor och Cirkelns expansion i Skissernas
museums skulpturpark. Den senare köptes in till skulpturparken av Statens
konstråd, när Marcus ställde ut på museet 1998 (tillsammans med Carl
Magnus). Med sitt tidlösa formspråk i carraramarmor kan den sägas utgöra
kvintessensen av Gert Marcus kompromisslösa sökande efter en universell
skönhet.
Jan Torsten Ahlstrand
Museichef emeritus