Vi minns vår kollega och vän, professor Hans-Åke Gustafsson, som en
entusiastisk, humoristisk och mycket kompetent person. Hans-Åkes första
kontakt med Vetenskapsrådet och det tidigare forskningsrådet NFR inleddes
med en forskartjänst 1988. Efter det har han haft en lång rad uppdrag i
Sverige och internationellt, några som bör nämnas är styrelseledamot i
partikelfysikorganisationen CERN, ledamot i NFR:s kommitté för nationella
faciliteter och expert i utvärderingen av svensk fysik 1992.
Hans-Åke var under perioder verksam utomlands, senast från 2005 som forskare
vid CERN i Genève, annars hade han sin bas vid Lunds universitet. Då Rådet
för forskningens infrastrukturer (RFI) bildades 2005 utsågs Hans-Åke dels
till ledamot i RFI, dels till ordförande i den grupp som hanterar
infrastruktur för astronomi och subatomär forskning. Något som kännetecknade
den första tiden med RFI var de trevande ansträngningarna att få forskare
från vitt skilda fält att samarbeta om något så komplext som att bedöma
svensk forsknings långsiktiga behov av infrastruktur – allt från teleskop
och acceleratorer via biobanker till historiska databaser och
oceanborrningsfartyg.
Hans-Åke, med sin bakgrund inom högenergifysik, tog med öppet sinne och
professionalism sig an dessa nya frågor med den ödmjukhet och intresse för
helheten som var kännetecknande för honom. Vi minns en produktiv person,
typiskt för det är att han vid ett möte i december nöjt meddelade att han
och kollegor vid CERN precis fått den första artikeln publicerad från
experiment vid acceleratorn LHC. Men trots att vi i första hand lärt känna
honom i hans yrkesroll är det personen Hans-Åke vi kommer att sakna mest. En
livsnjutare som även om arbetsuppgifterna hopade sig kunde finna tid för ett
samtal, en god middag eller en bra historia.
För vänner och kollegor vid Vetenskapsrådet
Lars Börjesson, huvudsekreterare RFI
Pär Omling, GD
Madelene Sandström, ordförande RFI