Sven Larsson växte upp i Karlskrona. Första arbetet efter skolan hade han vid Karlskrona Lampfabrik med en lön på 35 öre i timmen.
Efter utbildning vid Centrala Verkstadsskolan i Karlskrona arbetade han några år hos LM Ericsson i Stockholm och fortsatte sedan till Öresundsvarvet i Landskrona. Där träffade han sin fru och livskamrat Ingrid, som han tog med till Malmö.
Samtidigt med heltidsarbete läste han på aftonskola och avslutade med ett års heltidsstudier vid Högre Tekniska läroverket i Malmö. Som nybliven ingenjör fick han anställning som svetsingenjör vid Kockums varv.
Svetsning var Svens stora intresse. Och Kockums som var världsledande på helsvetsade fartygsskrov var absolut rätt plats för honom.
Han utvecklade nya metoder inom så gott som samtliga svetstekniker och konstruerade maskiner för automatisk svetsning. Många av hans uppfinningar har patenterats världen över. 1972 gjorde han med stipendier från Kockums, ESAB och Skånska Ingenjörsklubben en omfattande studieresa till de ledande skeppsvarven i Japan.
Sven var även fackligt engagerad. Han värnade om arbetsmiljön och utvecklade utrustning för utsugning av svetsgaser och tog fram speciella arbetsinstruktioner för svetsning under besvärliga förhållanden.
Han var även projektledare för ett antal STU-finansierade svetsprojekt och han var medlem i bland annat Svetskommissionen och Institutet för Metallforskning.
Nedläggningen av den civila fartygsproduktionen vid Kockums berörde Sven så mycket att han kontaktade regeringen och bad om stöd för fortsatt drift. Tyvärr fick han inte gehör.
Trots sitt stora engagemang för Kockums och svetsteknik var familjen det viktigaste för Sven. Han var stolt över sina två söner och engagerade sig bland annat som uppskattad ordförande för Augustenborgs Hem- och Skolaförening.
Tack vare sitt intresse för kulstötning, diskus och spjutkastning hade Sven en god fysik långt upp i åldern. Som pensionär engagerade Sven sig politiskt i SPI – Sveriges Pensionärers Intresseparti.
För oss var Sven en fantastisk kompis och vän under mer än 40 år. Man var alltid välkommen till Sven och hans familj och trots allvarliga sjukdomar de sista åren fortsatte hans sitt samhällsengagemang och deltog aktivt i samhällsdebatten.
Vännerna
Jan Appelgren
Elna och Urban Ståhle
Gunbritt och Lennart Wejnerup
Hanna och Jan Steimer