Görel Sällström växte upp i Lund, tog studenten i hemstaden samt började
studera juridik vid universitetet. Sina akademiska studier fullföljde hon
dock inte.
Under sitt livliga engagemang i studentlivet träffade hon nämligen en
filosofie studerande, bemärkt i sångar- och spexarkretsar, en klar tenor och
en Abdul Hamid i spexet ”Uarda”. Hans namn var Åke Sällström. De ingick
äktenskap och Görel Sällströms levnadslopp kom in i andra banor. Under
större delen av sitt vuxna liv bodde hon och maken i Göteborg.
Åke Sällström, efterhand filosofie doktor i historia och arkivarie, fick i sin
hustru en hängiven arbetspartner. Görels och Åkes gemensamma musikintresse
ledde dem in på vad som kom att kallas operaarkeologi.
Tillsammans med dirigenten Arnold Östman och musikvetaren Anders Wiklund kunde
de göra utgrävningar i de italienska arkiven och återuppväcka glömda verk ur
den tidiga italienska operaproduktionen, som instuderades och framfördes av
Vadstena-Akademien under en rad minnesvärda sommarsäsonger. Detta väckte
även internationellt intresse.
Görel hade en självständig roll i arbetet. Hennes kunskaper i italienska ökade
för vart år – Sällströms bodde periodvis i landet – och det anförtroddes
henne att översätta de ofta intrikata gamla texterna. Sitt intresse för och
sin kunskap om italiensk kultur behöll hon hela livet – hon var till exempel
aktiv i den italienska föreningen i Göteborg.
Hemmet vid Avenyn stod öppet för en vid vänkrets, och där spelade den generösa
Görel med bravur rollen som rapp och frispråkig värdinna. Hon kunde förhäxa
både en Sten Broman och en Sixten Ehrling.
Under sitt sista år bodde hon i Falsterbo.
Carlhåkan Larsén