Tankarna går långt tillbaka i tiden. Maja Löfström lärde jag känna som
Maja-Lena Hansson. Vi gick i samma skola i Malmö, men hon var två klasser
före mig, och då umgicks man inte så mycket. Jag minns att jag allltid blev
glad att se henne, i skolan eller i det kyrkliga ungdomsarbetet. Hon gjorde
ett så positivt intryck.
Maja-Lena var född i S:t Petri församling. I samma församling kom hennes make
Inge Löfström att tjänstgöra. Då hade Maja redan prövat på att vara prästfru
ett par år. Det blev en viktig del av hennes identitet. Åtskilliga år
efteråt möttes vi i Lund, då Maja och Inge Löfström arbetade i
Domkyrkoförsamlingen och dess nya del kring Vintergatan, där en mötesplats
med andaktsrum och syförening kom till stånd.
Ett annat gott initiativ av dem var det öppna huset på julaftnarna i det gamla
församlingshemmet Ugglan. Den traditionen fortsätter än i diakonins regi.
Ett ytterligare exempel på omtänksamhet om gamla och ensamma var en
telefonkedja som Maja startade. Familjen hade starka internationella
anknytningar. Inges förordnande som gästprofessor vid den teologiska
fakulteten i Buenos Aires förstärkte dessa.
Som yrke hade Maja valt bibliotekariens. Hon kombinerade på ett lyckligt sätt
sin yrkesroll med familjelivet och sönerna Tomas, Mikael och Peter. Bland
annat kom hon, medan Inge var kyrkoherde i Eslöv, att ansvara för
biblioteket i Löberöd och hon har säkerligen betytt mycket både genom sin
beläsenhet, sin förmåga att ge goda låneråd och, kanske inte minst, sin
förmåga att lyssna.
Hennes omtanke och medkännande räckte långt. I det gästfria kulturcentrum, som
makarna Löfströms hem, i prästgård eller stadsvåning, utgjorde genom åren,
var Maja en källa till glädje. Det intygas inte minst av dem som ville
diskutera böcker. Hennes synpunkter var helt självständiga och intressanta.
Det blev tomt när vi för något år sedan inte längre såg Maja komma till
lördagsmusik och högmässa eller delta i de sammanslutningar som hon gärna
var med i. Vi är många som känner saknaden, samtidigt som vi gläds över att
ha fått vara hennes vänner, om längre eller kortare tid.
Elisabet Wentz-Janacek
kyrkomusiker