Naturvetare med andligt intresse

Minnesord.
Ulla Regnéll, 94 år, Lund, har avlidit. Hon efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Ulla Regnéll är död. En lågmäld storfurstinna har gått ur tiden och vi är många, som saknar henne mycket.

Ulla kom från en akademisk familj. Fadern, Assar Hadding, var rektor för universitetet i Lund och det var självklart att de två döttrarna skulle ta studenten och utbilda sig.

Gerhard Regnéll och Ulla var ungdomskamrater och gifte sig 1945.

Ulla studerade geologi och 1962 skrev hon en licentiatavhandling om ”Marin sedimentation utanför Nordafrikas västkust”, baserad på material, som insamlats under den svenska ”Albatrossexpeditionen” på 1940-talet. För detta arbete fick hon betyget ”Berömlig”. Senare utbildade hon sig i biologi och kemi och blev en uppskattad medarbetare på skolan i Svalöv fram till sin pensionering 1982.

Ulla hade många and­ra strängar på sin lyra. Så länge synen räckte broderade och stickade hon de mest makalösa alster efter Kaffe Fassetts intrikata mönster och de vackraste kuddar prydde soffan i hemmet på Sölvegatan.

Vi började meditera samtidigt i början av 1990-talet och Ulla deltog aktivt så länge knäna kunde ta henne upp till meditationssalen på Liberiets andra våning.

När hon inte orkade dit längre mediterade hon hemma och slöt sedan upp för de andliga samtal som följde, mestadels på Credo men även på andra kaféer i Lund.

Hon deltog med stort engagemang i Johannesgruppen och många retreater, hon blev medlem i Arkens teologiska bokhandel och frossade i andlig litteratur och – i engelska deckare!

Ulla prenumererade på Kyrkans tidning, Pilgrim och Zenvägen, studerade Bibeln och mystiker som Mäster Eckehard, Johannes av Korset, Hans Hof och Dag Hammarskjöld.

KG Hammar förblev en klar favorit livet ut.

På somrarna övade vi tai chi bland rosorna på Winstrupsgatan och Ulla brukade då ”träna sitt minne” genom att citera långa dikter av R.S Thomas – inte det lättaste vill jag påstå!

Hon var mycket rättfram, sa precis vad hon tänkte och Gerhard blev nog lite svettig ibland, men hon var en god människa och jag är djupt tacksam för vår vänskap.

Författare: Wiveca Hjort
Publicerad 10 februari 2012 09.24
Uppdaterad 10 februari 2012 09.24

Minnesord
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu