Marijana är djupt saknad på Slottsstadens skola i Malmö där hon hann arbeta i 20 år. Först arbetade hon som lärare i svenska, religion och historia.
Hon var oerhört respekterad och omtyckt och kunde konsten att berätta personligt och förklara lättfattligt. Hon fick alla elever att känna sig sedda och uttryckte sig på ett alldeles eget sätt. Oftast sa hon ”du” till gruppen så att instruktionerna träffade var och en personligen.
Marijana värnade om människors lika värde och gjorde en enorm insats för att motverka mobbning. Hon var med i skolans krisgrupp och i gruppen för skolutvecklingsfrågor.
Hon kunde sätta fingret på vad som var fel och var inte rädd för att uttrycka kritik. På så sätt bidrog hon till att förbättra verksamheten. Speciellt engagerad var hon i frågor som rör elever i behov av särskilt stöd.
Hon tog magisterexamen i specialpedagogik och 2005 började hon arbeta med en mindre grupp elever. Hon lyfte omotiverade elever. På Marijanas lektioner var det alltid arbetsro och hon ställde krav på sina elever. Det som gav henne mest kickar var att få elever som tidigare hade misslyckats att hitta sin kapacitet att lyckas.
Hon var en person som alltid lyssnade och kunde ge råd, både på det personliga planet och på det yrkesmässiga. Hon hade en närmast filosofisk inställning till motgångar och hennes inre styrka gjorde att hon orkade ofattbart mycket. Vi minns hennes humor och det underfundiga skrattet och vi ser henne framför oss, finklädd i favoritfärgen ceriserosa.
In i det sista var hon aktiv och hade mer att ge inom skolans värld. Hennes unika kämpaglöd, styrka och empatiska förmåga är inspirerande.
Som en symbol för den kunskap hon har spridit ska Marijanas elever plantera ett träd på skolgården. Våra tankar går till familjen.
Katrin Heimdal
Charlotte Röcklinger
Slottsstadens skola